348.

Jag sitter i ett hörn av Anders lägenhet på Liljeholmen. Han säger att jag får hålla mig här, resten av lägenheten är bara hans. 

347.

Jag följde med mamma på Hemköp. Jag vet inte varför. Ganska snabbt skymtade jag en bekant mellan hyllorna. Jag gick ut till bilen, annars hade jag varit tvungen att låtsas vara intresserad av vad han jobbar med. I bilen var det kallt och tyst.  

346.

Idag skjutsade jag farfar till Torbjörns herrfrisering. Han har klippt sig där i femtio år. Minst. Han känner Torbjörn. Han kände Torbjörns föräldrar. När farfar var färdigklippt hjälpte Torbjörn honom att ta på sig jackan. Sedan putsade han farfars axlar med en liten borste. 

345.

När jag var liten gillade jag inte att duscha. Det var så kallt från början. Men sedan, någon gång i tidiga tonåren, kom jag på att man kunde sätta på duschen och låta den stå tjugo sekunder tills vattnet blev varmt och man kunde kliva in. Detta räknar jag fortfarande som mitt livs viktigaste upptäckt.  

344.

Vi köpte med oss sushi från Sundsvall, det finns ju inte i Kramfors. Hela hemresan präglades av spänning och nervositet. Sushin låg i en låda i baksätet. När vi kom hem dukade vi upp och gjorde fint. Sedan åt vi långsamt och försiktigt, med samma känsla som när vi provade tacos för två år sedan. 

343.

En stor grej med att åka till Sundsvall är att se andra personer från Kramfors. Se men inte prata. Sedan diskuterar man dem på vägen hem. Oftast är man ganska kritisk. Min syster, till exempel, sa att jag är en snyggare tjej än tjejen från Kramfors som hon såg på Vero Moda.  

342.

När jag vaknade för en halvtimme sedan trodde jag i några sekunder att jag skulle upp för att jobba. Men det ska jag inte. Jag ska till Sundsvall. Det är något man gör under mellandagarna om man bor i Kramfors; man åker till Sundsvall. 

341.

Jag läser Blodets meridian av Cormac McCarthy. Min syster och kusin ligger bakfulla i vardagsrummet. Mamma donar i köket. Pappa jobbar. Teven är på. Radion är på. Låga volymer. Det är fint att sitta mitt i allting och läsa om indianer som fläker loss huvuden och lemmar av de vita amerikanerna och dansar med de dödas inre organ och genitalier. 

340.

Jag gillar mellandagarna. Man behöver inte göra någonting. Man sitter i ett hörn och läser en bok. Man tänker sitt. 

339.

Jag skrev ett inlägg med enbart orden 'god jul'. Sedan ångrade jag mig. Det här är inte facebook och jag är inte femtiofem år. 

338.

Mamma ringer runt till alla bekanta och önskar dem en god jul. Det är roligt att lyssna på henne. Hon suckar före och efter samtalet. Däremellan är hon glad och frågvis. Hon är väldigt duktig på att låtsas. Mamma ringer även pappas bekanta. Han är inte lika bra på att låtsas. Han fixar hellre med marschallerna. 

337.

På Systembolaget träffade vi Håkan och hans bror. Jag pekade på deras korg och sa något fyndigt. Den var full till bredden med starksprit. "Det är till pappa" sa Håkan. Jag skrattade. Det gjorde inte han. 

336.

Min syster skjutsade mig till simhallen. Själv skulle hon till tandläkaren. Det är fint hur alla gör olika saker dagen för julafton. I simhallen var jag ensam med två badvakter. Det kändes tryggt, även om de var upptagna med att skicka SMS till tjejer de vill ligga med. 

335.

Jag firar jul i Kramfors. Det är kallt här. Så kallt att man knappt kan gå ut. Det är bra.

334.

Idag ringde min hyresvärd och frågade om hon bodde kvar i lägenheten. Skatteverket hade tydligen kontaktat honom, eftersom jag inte svarat på deras brev. När jag sa att hon flyttat ut kändes det som att jag ljög. Som att jag egentligen mördat henne. Men det har jag ju inte. 

333.

Jag stod där med diplomet i hand när en kollega kom fram. "De är ganska dyra de där fotopapperna", sa han. "Ja", sa jag och tittade på diplomet. Jag tänkte på budgetmötet igår. Det var fel av mig att glädjas. 

332.

Jag är less på att vara ödmjuk. Idag utsågs jag till månadens lärare. Eftersom det är första gången priset delas ut kan man tycka att det där med 'månadens' är lite missvisande. Jag fick ett fint diplom. Det kopierade jag upp i femton kopior och strödde ut över Oskars skrivbord. Han slängde alla utom ett, kluddade dit sitt namn över mitt och satt upp det på anslagstavlan. 

331.

Till en början tog alla vattenförbudet på allvar. Ingen vågade närma sig kaffeautomaten på jobbet, den kokade ju aldrig vattnet. Men beroendet vinner alltid. Folk började micra kaffet, det skulle tydligen döda parasiten. Sedan orkade man inte ens göra det. Nu är alla ständigt dåliga i magen, men vi får vårt kaffe utan stök. 

330.

Jag hittar en förvånansvärt lyckad formulering på facebook: "det låter övertygande men osannolikt". Jag tänker att mycket här i världen är övertygande men osannolikt. Och då talar jag inte bara om kristendomen. 

329.

Idag hade vi besök av någon typ av chef från Stockholm. Han höll ett budgetmöte med hela personalen och visade powerpoints med cirkeldiagram. De såg ut om badbollar. Jag tänkte att jag var på en strand och lekte med en badboll. Det var varmt och folk var glada. Men jag blev less på badbollen och gick rakt ut i havet för att söka sömnen utan slut.

328.

På en vägg i hallen hänger tio ramar. Jag har målat dem själv i rött, blått och grönt. Nio av dem innehåller en författare. En är tom. Nu har jag läst ut Easter Parade och inser att Richard Yates måste få den sista ramen. 

327.

Jag lyssnar på MABD och möblerar om. Jag gör plats åt Oskar. Han flyttar in efter nyår, precis som hon flyttade in vid förra nyårsskiftet. Något säger mig att det här året inte utvecklats som det borde ha gjort. 

326.

När jag har två tröjor på mig brukar jag ibland glömma vilken tröja jag tog på mig under den jag kan se. Då ställer jag mig upp och funderar en stund. Sedan gissar jag. Idag hade jag fel. 

325.

Jag saknar Balzac, författaren alltså. 

324.

Jonas har hittat receptet för den perfekta bloggen: inte skriva något alls, bara lägga upp bilder som han hittar på internet. Jag gillar det. Konstigt och bra. Han kallar det Internet i bilder. 

323.

Jag har långkalsonger på mig inomhus. Inga byxor. Det känns som att jag varit ute och gjort något - åkt skidor, skridskor eller spark - och sedan kommit in från kylan med rosiga kinder, tagit av mig täckbyxorna och fastnat i långkalsongsläge. Det har jag inte. Men känslan är lika verklig för det. Alltså spelar det ingen roll om man gör något eller inte. 

322.

Personalfest igår. Jag försöker återskapa kvällen genom minnesbilder. Gjorde jag något olämpligt? Förmodligen. Men det var säkert några som tyckte att det var roligt och då var det ju värt det. 

321.

Jag och frisörskan pratade om att skaffa barn. I största allmänhet, inte med varandra. Jag sa att barn kan vara bra att ha i ursäktssyfte, om man vill gå tidigare från möten och så. Hon höll med. Sedan frågade hon om jag ville ha det kortare i nacken. 

320.

Jag gick till min frisörska. Hon är fortfarande lika trevlig. Men idag satt hon fast det där skynket alldeles för tight runt halsen. Jag kunde knappt andas. Nu har jag ont i huvudet och känner mig yr. Jag kunde inte säga något, då hade det ju uppstått en konstig situation. 

319.

En man på stan använde begreppet "det är full huggning" två gånger under loppet av fem minuter. Först till expediten och sedan till en bekant. Jag satt i samma butik och väntade på Oskar. Jag iakttog mannen och funderade på vad det egentligen betyder. Han säger att det är stressigt, men vad jag hör är enbart tomhet.

318.

Min bror är i Afghanistan. Min syster bor i Norge. Och jag bor i Syltland. Det är ett land där allt är gjort av sylt.

317.

Stiltje på facebook. Det är nog dags att uppdatera profilen. Kanske lägga upp en bild där jag fotar mig själv i badrumsspegeln med mobilkameran. Och så ett mellannamn på det. Då kommer det nog att börja hända grejer. 

316.

Idag såg jag en dörr jag aldrig sett tidigare, trots att jag gått förbi den minst tvåhundra gånger. Den ligger inklämd mellan min ICA-butik och den intilliggande restaurangen som alltid är tom. Ovanför dörren står numret 26. Jag smög fram och kände på handtaget. Låst. 

315.

En av mina kollegor går på ledighet redan idag. Hon ska åka till Malaysia över jul och nyår. Det har hon gladeligen berättat för oss alla. Flera gånger. Jag förstår inte varför hon jobbar här överhuvudtaget om hon är så nöjd över att komma härifrån.

314.

Självklart var jag Lucia i skolans luciatåg. Till en början var det skönt med några tärnor, tomtar och en stjärngosse i mitt följe. Men efter några framträdanden kändes det mest som att de höll mig tillbaka. Jag ansåg att "Sankta Lucia" var alltför mainstream och ville ta luciatåget i en ny riktning. Men de bara skrattade. Jävla as. Ingen skrattade åt Kurt Cobain när han vägrade spela "Smells Like Teen Spirit". 

313.

Jag har fått ett mejl från en läsare. Hon gillar min blogg och skriver att jag "förefaller att vara helt galen". Det är den finaste komplimang jag någonsin har fått.

312.

En stor del av mitt liv består av på klaga på saker jag inte vet så mycket om, som till exempel Idol, julmarknader och skridskobanan utanför mitt fönster. Tråkigt, fördummande och värdelöst, tänker jag. Men idag blev jag plötsligt tveksam, kanske har jag fel. Därför letade jag fram mina gamla skridskor och gick till banan. Jag åkte fem varv, sedan gick jag hem. Det var tråkigt. 

311.

Jag tog en promenad och hamnade på en liten loppis. Som vanligt var innehavaren mycket pratsam. Han tyckte att jag skulle intressera mig mer för antikviteter. Flera av hans kompisar var så duktiga att de fick resa jorden runt och värdesätta antika föremål. Just nu var en av dem i Finland.  

310.

Det är jag som bestämmer när jag drar upp persiennen, inte de som står utanför och försöker titta in. 

309.

Jag ska ha gäster ikväll. Då gäller det att städa och göra fint. Alldeles nyss slickade jag på pekfingret och skrubbade bort en tandkrämsfläck från parkettgolvet.

308.

När jag tänker på att jag förr eller senare måste gå på stadens gator och leta julklappar grips jag av ett obeskrivligt äckel. Hur ska jag överleva bland alla köer, barnvagnar och leenden? Jag tänker på min bror som åker längs vägarna i Afghanistan och försöker skapa fred. Jag tänker att hans uppdrag är en barnlek jämfört med mitt. 

307.

Jag drack tre glas vin och somnade i soffan. Någon gång under tiden ringde min mamma. Jag svarade inte och tänker inte ringa upp. Hon tror säkert att jag är ute och gör något roligt, det är ju ändå fredag. Jag vill inte göra henne besviken. 

306.

Och när jag sitter där med mina kollegor tänker jag att det är så lätt. Så lätt att vara trevlig och rolig. Så lätt att få alla att tycka om mig. Jag är roliga killen. Jag ska vara Lucia på måndag, det blir ju roligt! Jag kan gå på blind date med din frus singelkompis. Visst, jag kan göra det. Jag kan dricka en öl till. Jag kan vara kvar till sist. Jag kan lyssna på dig. 

305.

Jag har umgåtts med min "arbetsgrupp" från jobbet. Vi bowlade, åt mat, drack öl och pratade om allt möjligt. Förutom en kollega som bara pratade om Amazonas. Ni vet den stora regnskogen i Sydamerika. För det mesta var han tyst, men när samtalet närmade sig något som kunde kopplas till Amazonas, då högg han direkt. 

304.

På väg till jobbet går jag förbi ett smyckesföretag. Det heter Snö of Sweden. Genom stora fönster ser jag fyra fräscha trettioåringar vid varsitt modernt skrivbord. De jobbar där, men bara på låtsas.

303.

När jag duschade satt hon ibland på toalettlocket och pratade med mig. Det kunde handla om vad som helst; helgen, Östersund eller vårt förhållande. När hon duschade satt jag i soffan och läste en bok. Den kunde handla om vad som helst; Marocko, Mexiko eller någon annanstans långt härifrån. 

302.

Nobelpristagaren William Faulkner sa i en intervju med The Paris Review att "författaren har inte ansvar för någonting annat än sin konst". Jag tänkte på det när jag skrev inlägg 300. 

301.

Oskar och jag målar av varandra. Han säger att mitt ansikte ser ut som en vulkan som sprutar slem.

300.

Det finns stunder i livet som är sämre än andra. Som när man bajsar och det studsar upp vatten i stjärten. Det vattnet är hälften kiss och hälften bajs, brukar jag tänka. 

299.

Det händer ibland att jag får skjuts hem av folk som inte vet var jag bor. Jag pekar på mitt hus och de stannar vid den första porten. Men jag bor i den andra. Jag kliver ur ändå och låtsas leta efter nycklarna tills de åkt. Sedan går jag till min port. Allt för att undvika en konstig situation. 

298.

Jag har gjort en snabb undersökning och kommit fram till följande: den typiska läsaren av den här bloggen är en 45-årig tvåbarnsmamma med stort intresse för djur och natur. Vilket konstigt nog är min raka motsats. Jag är en 28-årig man med minimala chanser att någonsin föröka mig och jag kan inte ens se naturen på bild. 

297.

Förr i tiden kunde det hända att man ringde en kompis samtidigt som man var med en kompis för att visa båda kompisarna hur många kompisar man faktiskt hade. Nuförtiden kan det hända att man ringer en kompis. 

296.

Jag drack en folköl till middagen. Jag vet inte varför. Det bara blev så. Jag önskar att jag hade det ogjort. Nu får jag leva med konsekvenserna: jag måste måla möbler. 

295.

Jag ligger i soffan och läser Thomas Wolfe då jag störs av skriken från ett gråtande barn. I en snöhög på bakgården sitter en liten flicka. Jag ser henne från fönstret. Hon är väldigt ledsen. Kanske har hon tappat bort något. Kanske fryser hon. Kanske har hon insett att livet är meningslöst.

294.

Dan Aykroyd har ingen att ringa längre efter att hans bäste vän John Belushi överdoserat. Gilda Radner är förkyld och Chevy Chase är ju en röv. Så han bestämmer sig för att leta upp langaren och hämnas. "Daniel's Blues" är en briljant låt av Strand of Oaks. 

293.

Jag har köpt en stol. Fler behöver jag inte. 

292.

Det är julmarknad på Jamtli. Det är ju roligt, om man gillar hemslöjd, halmpynt och att frysa om fötterna. 

291.

Idag diskuterade jag och Natascha huruvida fåglar är djur. Hon ifrågasatte en elev under lektionen och jag tog elevens parti men ville inte göra en stor grej utav det. "Vi kan prata om det på rasten", sa jag. Och det gjorde vi. Vi kom fram till att fåglar är djur överallt utom i Vitryssland. 

290.

Aftonbladet "avslöjar" att Mikael Persbrandt har fått en roll i filmerna om The Hobbit. Jag tänker att han ska spela en orch med kort stubin. Eller en alv med kort stubin. Eller så är han en människa, som Aragorn, fast med kort stubin. 

289.

När jag var liten gick jag hos en dagmamma. Hon hette Gun och hade en kanin i en bur på köksgolvet. Kaninen hette Stampe. Han gillade ett speciellt slags knäckebröd gjort på vete och smaksatt med rostade vallmofrön. Vi kallade det Stampebröd. Ibland fick man mata Stampe med Stampebröd. Det var min favoritsysselsättning hos Gun, näst efter pärlplattorna. 

288.

Istället för att handla på den lilla ICA-butiken handlade jag på den stora ICA-butiken. Det var obehagligt. Allt var större och det var mycket folk. Jag såg en halvbekant flera gånger utan att hälsa. Efter ett tag fick jag nog och skyndade mig till kassan för att slippa undvika honom igen. Jag glömde hälften och var tvungen att stanna till på den lilla ICA-butiken innan jag gick hem. 

287.

Det råder skidskytteyra i Östersund. Det är ju roligt, om man gillar skidskytte.

286.

Idag avtackade vi en kollega som bara jobbat några månader och inte gjort något vidare intryck. Alla var samlade i personalrummet och vår rektor försökte säga något fint. Men det blev tillgjort och obekvämt. Sedan fick han en mugg och ett presentkort och vi andra fick fortsätta jobba. 

285.

Jag brukar klippa ut bröllopsfoton på främlingar och sätta fast dem på kylen. Efter några dagar känns de nästan som mina riktiga vänner. 

284.

I helgen frågade min syster vem som skriver bloggen Sara sare. Jag borde ha svarat något kryptiskt. Men det gjorde jag inte. Jag mumlade. 

283.

Idé till inlägg: skriv något om att pesten kommit till Östersund. Alla tror att man menar magparasiten, men det visar sig vara julshowen med Sanna Nielsen, Shirley Clamp, Sonja Aldén och Björn Kellman. Bra idé, men inte min stil.