282.

Jag tar bort lamporna och ställer fram adventsstakarna. Det blir jul i varje fönster. Jag gör fint för mig själv och alla som går förbi utanför. Men jag undrar hur mycket de bryr sig. 

281.

Jag köper inte billig parfym för att spara pengar, jag köper billig parfym på grund av mitt självförakt. Jag förtjänar inte att lukta så gott. 

280.

Igår tog jag en deodorant på måfå och la den i varukorgen. Man kan ju inte stå och provlukta parfymer på ICA. Men det borde jag ha gjort, då hade jag inte luktat som en hustrumisshandlare idag.

279.

Jag ser sällan på teve men vill inte vara en sådan person som säger att han sällan ser på teve. De verkar tro att de är bättre än andra. Därför pratar jag sällan om teve. Istället brukar jag prata om skyfall och döden. 

278.

En av de som arbetstränar hos oss heter Natascha och kommer från Vitryssland. Hon är femtio år och gillar att avbryta samtal för att prata om något oväsentligt. Hon följer oftast med mig på mina lektioner. Men ibland är hon bara försvunnen. 

277.

Idag gick jag hem och åt lunch. Det kändes konstigt att vara här vid den tiden på en vardag. Som att jag var en främling i en annan version av min egen lägenhet där en annan version av mig bodde. Kanske satt min dubbelgångare i köket och åt. Jag blev nyfiken och tittade in. Det var tomt. Han var nog upptagen med annat. 

276.

Jag är tillbaka i Östersund. När jag klev av bussen blev jag attackerad av en smutsig folkmassa som ryckte och slet och frågade om jag hade med mig något vatten. En av dem bet mig i halsen. 

275.

Kramfors har fått en bowlinghall. Den heter Strike. Bra så.

274.

Tre minuter och 23 sekunder - det instrumentala inledningen till "Cortez the Killer". Jag vill kunna skriva som den musiken känns.  

273.

En gammal man med vitt skägg halkade till framför mig. Han höll på att falla men klarade sig. När han återfått balansen såg han på mig och vi delade ett ögonblick. Det var vi två mot vintern.

272.

När jag lägger mobiltelefonen på pocketbokraden bakom datorn får jag tydliga flashbacks. Hur jag lämnade över datorn till henne och gick in till köket. Några minuter senare gick hon ut genom dörren. När hon kom tillbaka bröt helvetet lös och det tog inte lång tid förrän jag förstod varför. 

271.

Idag hade vi öppet hus på skolan. Jag höll i samma presentation sju gånger för sammanlagt hundratals niondeklassare. Jag talade om skolan i goda ordalag och lyfte fram termer som trygghet, glädje, verklighet och utveckling. Men jag nämnde inget om värdighet, ty någon sådan har jag inte kvar. 

270.

Treåringen ringde. Ibland är det lite svårt att förstå vad hon säger men jag tror att hon frågade vad jag gjorde. Jag svarade ärligt och sa att jag läste Gogol. Då blev det tyst. Hon har inte lärt sig det här med talstöd och motfrågor, så jag fick ta över samtalet. "Har du läst honom? Döda själar kanske, eller Kappan, den är ju inte så lång."

269.

Håkan Hellström ska spela på Umeå Open. Det är helt fantastiskt. Men jag är inte nöjd förrän jag får se Almedal också. Gör mig en tjänst och önska dem på festivalens hemsida.

268.

Sara skickar ett SMS och ber om ursäkt. Hon var på dåligt humör och tog ut det över gratängen. Det var onödigt. Jag håller med men förlåter. Tydligen hade de spelat UNO på jobbet och hon förlorade bara för att de andra bytte håll och höll på. 

267.

Sara kan min portkod och tittar förbi när hon vill. Idag stannade hon på middag. Jag hade gjort broccoligratäng. Det var första gången. Jag tyckte den var god, men Sara sa att den var vattnig och smaklös. Sedan virade hon halsduken flera varv runt halsen och gick.

266.

När jag var på Irland upplevde jag ett slöseri utan dess like. De brände pengar snabbare än Gudrun Schyman. Alla hade bil, alla köpte hus, alla semestrade i Alicante och alla söp. Nu vill de att vi betalar notan. Jag tänker att det är många andra länder som är i större behov av ekonomiskt stöd. 

265.

Oskar har svurit på att aldrig mer kasta saker på mig. En gång kastade han en sax för att jag inte slutade prata om Doktor Glas. Nu är det slut med det. Det känns tryggt. Imorgon ska jag fråga vad han tycker om Den allvarsamma leken. Om han inte svarar ska jag fråga honom igen. Och igen. Och igen. Och igen. 

264.

Jag har städat lägenheten. Under mattan i sovrummet hittade jag en krona. Jag stängde av dammsugaren och satt mig på sängen för att betrakta myntet. Det var från 1993. Då var jag elva år och mina kompisar ringde ofta och frågade om vi skulle "vara med varandra". Det var så man sa. Ibland svarade jag att jag skulle åka till farmor och farfar även om jag inte skulle det. Jag mådde dåligt över lögnen, men det var ju så skönt att vara själv. 

263.

När man har tvättid och inser att man borde tvätta byxorna man har på sig, då vill man lägga sig på golvet och gråta.

262.

Igår bakade vi pepparkakor hos Oskar och Alma. Hjärtan, grisar och stjärnor var okej, men vi hade kommit överens om att inte göra några könsorgan i år. Tio minuter senare visade Oskar stolt upp sin Hitchcock-tolkning: Studie i snopp.

261.

Det är lördag och aktiviteten på skridskobanan kan närmast liknas vid en folkfest. Jag minns tiden då den stod öde under lyktorna och lyste som en gigantisk gloria. Nu är den populär och därmed ointressant. Mina känslor för skridskobanan har gått från nyfikenhet till likgiltighet. Samma sak brukar hända med mina förhållanden. 

260.

Jag minns när jag och min syster skulle hämta ut hyrbilen i Sydney. Vi stannade på vägen och köpte varsin sushirulle. De var små och billiga. Till rullen fick man en liten plastfisk med soja. Vi stod på gatan och åt våra rullar. Det blåste. Jag var glad. Sedan hämtade vi ut bilen och körde fel. 

259.

Jag har tre rum samt hall, kök och badrum. På vinden har jag det som inte passar in eller inte ryms. Varje rum har sin egen känsla. Jag vet inte var jag trivs bäst. Jordgloben står i vardagsrummet. Det är viktigt för mig att den tänds och släcks varje kväll. 

258.

Under natten till idag drömde jag en mardröm: allt var som vanligt förutom att jag hade en blogg med bilder på de maträtter jag lagat. 

257.

Jag fastnade i ett elevsamtal. Vi pratade om krogen; vad tjejer förväntas göra, vad killar förväntas få. Inget nytt egentligen, men fortfarande lika avskyvärt. Jag hatar alla män mellan 16 och 35. Resten tycker jag bara jävligt illa om. 

256.

Fredag. Två pepparkakor till kaffet. 

255.

Jag gick till läkaren. Hon var tråkig, stel och lika uttryckslös som sin vita rock. Jag tror att hon var målmedveten och ambitiös i skolan, gick ut med toppbetyg men hann aldrig utveckla någon personlighet. Att hon skulle bli läkare bestämdes tidigt. Att hon inte blev människa var lika oundvikligt.

254.

Jag vill inte vara bloggaren som tipsar. Det känns väldigt mycket 2007. Men ikväll handlar bokprogrammet Babel om den chilenske författaren Roberto Bolaño. Se det. Läs honom.

253.

Oskar är så hes att han låter som någon annan. Det är förvirrande. Alldeles nyss frågade jag honom, den hese killen, vad han egentligen tycker om Oskar.

252.

Nu står det en brandbil vid skridskobanan. Det verkar som om den spolar vatten på isen. Om jag någonsin brinner inne vill jag att det ska utredas varför inte brandkåren hann fram i tid. 

251.

På mellanstadiet, under vår gymnasieskola, såg jag en pojke med en gitarr på ryggen. En av hans kompisar öppnade en dörr och frågade: "ska du på gitarrlektion?". "Ja" svarade pojken med gitarren. "Okej, vi ses sen" sa den andre. Det var det finaste ögonblicket på min dag. 

250.

Måndag, 21:10. En person i min lägenhet. Det är jag. 

249.

Måndag, 20:31. Sju skridskoåkare på skridskobanan. Ingen av dem är jag. 

248.

På jobbet har vi fyra personer som arbetstränar. Som jag förstår det får de inte betalt av oss utan av Försäkringskassan. Sedan har vi några som arbetar mest på skämt, och jag brukar ta ut min lön i kapsyler. 

247.

Jag skulle handla mer på Apoteket om inte personalen var så hjälpsam. 

246.

Jag sover och läser Virginia Woolf om vartannat. Utanför passerar bilar med en fördummande regelbundenhet. Solen gömmer sig bakom ett kompakt molntäcke och det finns inget nytt under molnen.

245.

Martin bjöd på middag. Det var han, jag, Karl och två killar som suttit på O'Learys och sett fotboll sedan klockan ett. De hade druckit öl också. En av killarna åt sådär våldsamt som man gör när man druckit lite för mycket, och är lite för hungrig. Den andre killen berättade långa historier från lumpen. Jag längtade hem till skridskobanan. 

244.

Alkoholisterna i lägenheten under har redan tagit fram adventsstakarna. Jag stod utanför vårt hus, såg upp mot deras fönster och önskade att jag bodde någon annanstans. Någonstans där man sköter sin alkoholism med värdighet, typ New Orleans. 

243.

Sara har börjat blogga. Det var väl oundvikligt. Vi får se om hon håller längre än Oskar. Läs bloggen här. Eller gör det inte. 

242.

Jag fick besök av en treåring. Hon drack hallonsaft och åt en pepparkaka. Sedan läste vi sagor av Jan Lööf. Handlingen i "Sagan om det röda äpplet" var tydligen för komplicerad. Hon var mer road av att räkna människorna på varje uppslag. Det gick sådär. Hon hoppade över siffran sju och gick direkt från sex till åtta. Jag påpekade detta och möttes av en tom blick. 

241.

Jag tänker att den upplysta skridskobanan ser ut som en landningsplats för flygande tefat. När utomjordingarna kommer ska jag vara beredd. Jag ska baka morotskaka. Ingen kan stråla sönder någon som bjuder på morotskaka. 

240.

Nu har de satt upp belysning och spolat skridskobanan utanför mitt köksfönster. Det är ingen som åker där just nu. Men när de väl börjar åka runt runt där - barnfamiljer som elitåkare - då ska jag sitta i köket och titta på.  

239.

Idag har jag varit på lärarkonferens. Skolverket informerade om den nya gymnasiereformen. Stundtals var jag så uttråkad att det gjorde fysiskt ont. 

238.

På vägen hem från jobbet träffade jag Sara. Hon satt på ett elskåp och visslade på signaturmelodin till Huset Fullt. "Ska du med hem och äta middag?" frågade jag. Hon skakade på huvudet utan att tappa tonen, sedan sa hon: "nej, jag åt en stor lunch." 

237.

Jag ångrar inte att jag eldade upp hennes morgonrock. Den var ändå för liten för mig. 

236.

Gretas dotter sitter på golvet och klipper sönder papper. Det blir långa remsor. Hon säger att hon gör ormar. Jag gillar inte ormar och frågar om hon inte kan klippa några andra djur. Det kan hon inte.

235.

Pappa har bytt glödlampa i mitt kök. Jag försökte själv göra det för någon månad sedan; jag köpte en ny glödlampa, skruvade i den och tryckte på knappen. Inget hände. Då gav jag upp. Lampan var bättre än mig. Men inte bättre än pappa. Han vinner alltid.   

234.

Jag skriver bara om män: Oskar, Martin, Jonas, Magnus, Anders och Håkan. Det är inte bra. Från och med nu ska min påhittade vän Sara få större plats. Hon samlar på upphittade inköpslistor, lyssnar på Joni Mitchell och skriver enbart med små bokstäver. Det störde jag mig på till en början, men nu tycker jag det är charmigt. Det är så typiskt Sara. 

233.

Jag brukar lösa korsord i personalrummet. Jag tycker inte om att lösa korsord och är inte särskilt duktig på det. Jag gör det bara för att slippa engagera mig i samtal om tunnbröd eller parkettgolv. För att inte verka dum skriver jag in saker på måfå. Det är ju ändå ingen som vet vem som skrev vad, tidningarna ligger ju bara där. Idag skrev jag TUPP i fyra tomma rutor. Det var förmodligen fel. 

232.

Personen bredvid mig läste Toni Morrison och åt hårdbrödmackor med skinka och ost. Jag tänkte att det var en fin människa. Men jag sa ingenting.

231.

Vännäs, Bjurholm, Fredrika, Dorotea, Hoting, Strömsund och Hammerdal. Ni hade varit så mycket coolare om ni låg i Nebraska. 

230.

Igår var vi på fest. Magnus sa till en tjej att hon såg ut som en rysk fotomodell. "På heroin" la jag till för att känna mig delaktig. 

229.

Jonas delar lägenhet med Magnus. Magnus är stor och snäll och spelar i ett band som heter Moon Safari. Jonas har ett eget rum och Magnus sover i vardagsrummet. På golvet står backar med LP-skivor. Jag gillar att ligga här på soffan och lyssna på musik.

228.

Idag satt vi på Umeå universitet och drack kaffe. Det var trevligt att se så många människor i min egen ålder. Det gör jag aldrig i Östersund. Men sedan sa Jonas att de inte alls är i min ålder, de är sju år yngre. Det tror inte jag på.   

227.

Jag vet inte om man bör skriva på facebook att man är på besök i en stad, om man själv bott där tidigare. Jonas avråder mig starkt. Han säger att det kan locka fram något "halvmongo".

226.

Jag ligger på en luftmadrass i Ålidhem. Madrassen luktar gott. Den luktar hockeycup.  

225.

När man kommer till staden där Kurt Cobain växte upp möts man av en skylt som säger: Welcome to Aberdeen - Come As You Are. En vacker dag, när jag slagit igenom och sedan dött, ska Kramfors hedra mig på samma sätt. Därför tänker jag skriva en novell med titeln: Åk Vidare. 

224.

Jag läser igenom elevarbeten. Jag rättar och gör en notering: "det här måste vi åtgärda", sedan går jag vidare till nästa.

223.

Jag är på jobbet. Det är inte många här, bara jag, den snart utbrände medialäraren och två fastighetsskötare. De har stora nyckelknippor och verktygsbälten. En av dem heter Mats. Han känner på fönster och dörrar och säger: "det här måste vi åtgärda", sedan går han vidare.

222.

Det är konstigt att diarré är mer tabubelagt än kräkning. Det borde ju vara tvärtom. Att spy är ju som att bajsa genom munnen. Trots det känns det mer okej att prata magsjuka i termer som hur många gånger man kräkts, än att diskutera hur länge man suttit på toaletten med diarré. Roligt ord förresten: diarré. 

221.

Jag har inte lämnat lägenheten på två dagar. Det beror inte på att jag har skavsår. Det beror på att människorna är trevligast från fönstret. När jag går ut och träffar dem blir jag bara besviken. De som betyder något kan gott komma hit. 

220.

Eleverna har lov. Jag sitter hemma och jobbar. Jag skriver mitterminsrapporter, en för varje elev. Det blir många rapporter. Jag sitter vid köksbordet. Ibland tittar jag ut genom fönstret och fastnar med blicken på ett träd eller en bil. Jag tänker ingenting. 

219.

Min bror åker tåg. Han är på väg till Trondheim. Vi skämtade om hur fint det är efter vägen, hur mycket han har att kolla på under resan: berg, dalar, älvar och byar. Först sa vi det seriöst, sedan blev det ett skämt. Det är ju bara gamla människor som säger så. Jag vet inte när det gick över till att bli ett skämt. Det är ju faktiskt fint efter vägen till Trondheim. 

218.

Min bror simmar.

217.

Min bror diskar.