348.

Jag sitter i ett hörn av Anders lägenhet på Liljeholmen. Han säger att jag får hålla mig här, resten av lägenheten är bara hans. 

347.

Jag följde med mamma på Hemköp. Jag vet inte varför. Ganska snabbt skymtade jag en bekant mellan hyllorna. Jag gick ut till bilen, annars hade jag varit tvungen att låtsas vara intresserad av vad han jobbar med. I bilen var det kallt och tyst.  

346.

Idag skjutsade jag farfar till Torbjörns herrfrisering. Han har klippt sig där i femtio år. Minst. Han känner Torbjörn. Han kände Torbjörns föräldrar. När farfar var färdigklippt hjälpte Torbjörn honom att ta på sig jackan. Sedan putsade han farfars axlar med en liten borste. 

345.

När jag var liten gillade jag inte att duscha. Det var så kallt från början. Men sedan, någon gång i tidiga tonåren, kom jag på att man kunde sätta på duschen och låta den stå tjugo sekunder tills vattnet blev varmt och man kunde kliva in. Detta räknar jag fortfarande som mitt livs viktigaste upptäckt.  

344.

Vi köpte med oss sushi från Sundsvall, det finns ju inte i Kramfors. Hela hemresan präglades av spänning och nervositet. Sushin låg i en låda i baksätet. När vi kom hem dukade vi upp och gjorde fint. Sedan åt vi långsamt och försiktigt, med samma känsla som när vi provade tacos för två år sedan. 

343.

En stor grej med att åka till Sundsvall är att se andra personer från Kramfors. Se men inte prata. Sedan diskuterar man dem på vägen hem. Oftast är man ganska kritisk. Min syster, till exempel, sa att jag är en snyggare tjej än tjejen från Kramfors som hon såg på Vero Moda.  

342.

När jag vaknade för en halvtimme sedan trodde jag i några sekunder att jag skulle upp för att jobba. Men det ska jag inte. Jag ska till Sundsvall. Det är något man gör under mellandagarna om man bor i Kramfors; man åker till Sundsvall. 

341.

Jag läser Blodets meridian av Cormac McCarthy. Min syster och kusin ligger bakfulla i vardagsrummet. Mamma donar i köket. Pappa jobbar. Teven är på. Radion är på. Låga volymer. Det är fint att sitta mitt i allting och läsa om indianer som fläker loss huvuden och lemmar av de vita amerikanerna och dansar med de dödas inre organ och genitalier. 

340.

Jag gillar mellandagarna. Man behöver inte göra någonting. Man sitter i ett hörn och läser en bok. Man tänker sitt. 

339.

Jag skrev ett inlägg med enbart orden 'god jul'. Sedan ångrade jag mig. Det här är inte facebook och jag är inte femtiofem år. 

338.

Mamma ringer runt till alla bekanta och önskar dem en god jul. Det är roligt att lyssna på henne. Hon suckar före och efter samtalet. Däremellan är hon glad och frågvis. Hon är väldigt duktig på att låtsas. Mamma ringer även pappas bekanta. Han är inte lika bra på att låtsas. Han fixar hellre med marschallerna. 

337.

På Systembolaget träffade vi Håkan och hans bror. Jag pekade på deras korg och sa något fyndigt. Den var full till bredden med starksprit. "Det är till pappa" sa Håkan. Jag skrattade. Det gjorde inte han. 

336.

Min syster skjutsade mig till simhallen. Själv skulle hon till tandläkaren. Det är fint hur alla gör olika saker dagen för julafton. I simhallen var jag ensam med två badvakter. Det kändes tryggt, även om de var upptagna med att skicka SMS till tjejer de vill ligga med. 

335.

Jag firar jul i Kramfors. Det är kallt här. Så kallt att man knappt kan gå ut. Det är bra.

334.

Idag ringde min hyresvärd och frågade om hon bodde kvar i lägenheten. Skatteverket hade tydligen kontaktat honom, eftersom jag inte svarat på deras brev. När jag sa att hon flyttat ut kändes det som att jag ljög. Som att jag egentligen mördat henne. Men det har jag ju inte. 

333.

Jag stod där med diplomet i hand när en kollega kom fram. "De är ganska dyra de där fotopapperna", sa han. "Ja", sa jag och tittade på diplomet. Jag tänkte på budgetmötet igår. Det var fel av mig att glädjas. 

332.

Jag är less på att vara ödmjuk. Idag utsågs jag till månadens lärare. Eftersom det är första gången priset delas ut kan man tycka att det där med 'månadens' är lite missvisande. Jag fick ett fint diplom. Det kopierade jag upp i femton kopior och strödde ut över Oskars skrivbord. Han slängde alla utom ett, kluddade dit sitt namn över mitt och satt upp det på anslagstavlan. 

331.

Till en början tog alla vattenförbudet på allvar. Ingen vågade närma sig kaffeautomaten på jobbet, den kokade ju aldrig vattnet. Men beroendet vinner alltid. Folk började micra kaffet, det skulle tydligen döda parasiten. Sedan orkade man inte ens göra det. Nu är alla ständigt dåliga i magen, men vi får vårt kaffe utan stök. 

330.

Jag hittar en förvånansvärt lyckad formulering på facebook: "det låter övertygande men osannolikt". Jag tänker att mycket här i världen är övertygande men osannolikt. Och då talar jag inte bara om kristendomen. 

329.

Idag hade vi besök av någon typ av chef från Stockholm. Han höll ett budgetmöte med hela personalen och visade powerpoints med cirkeldiagram. De såg ut om badbollar. Jag tänkte att jag var på en strand och lekte med en badboll. Det var varmt och folk var glada. Men jag blev less på badbollen och gick rakt ut i havet för att söka sömnen utan slut.

328.

På en vägg i hallen hänger tio ramar. Jag har målat dem själv i rött, blått och grönt. Nio av dem innehåller en författare. En är tom. Nu har jag läst ut Easter Parade och inser att Richard Yates måste få den sista ramen. 

327.

Jag lyssnar på MABD och möblerar om. Jag gör plats åt Oskar. Han flyttar in efter nyår, precis som hon flyttade in vid förra nyårsskiftet. Något säger mig att det här året inte utvecklats som det borde ha gjort. 

326.

När jag har två tröjor på mig brukar jag ibland glömma vilken tröja jag tog på mig under den jag kan se. Då ställer jag mig upp och funderar en stund. Sedan gissar jag. Idag hade jag fel. 

325.

Jag saknar Balzac, författaren alltså. 

324.

Jonas har hittat receptet för den perfekta bloggen: inte skriva något alls, bara lägga upp bilder som han hittar på internet. Jag gillar det. Konstigt och bra. Han kallar det Internet i bilder. 

323.

Jag har långkalsonger på mig inomhus. Inga byxor. Det känns som att jag varit ute och gjort något - åkt skidor, skridskor eller spark - och sedan kommit in från kylan med rosiga kinder, tagit av mig täckbyxorna och fastnat i långkalsongsläge. Det har jag inte. Men känslan är lika verklig för det. Alltså spelar det ingen roll om man gör något eller inte. 

322.

Personalfest igår. Jag försöker återskapa kvällen genom minnesbilder. Gjorde jag något olämpligt? Förmodligen. Men det var säkert några som tyckte att det var roligt och då var det ju värt det. 

321.

Jag och frisörskan pratade om att skaffa barn. I största allmänhet, inte med varandra. Jag sa att barn kan vara bra att ha i ursäktssyfte, om man vill gå tidigare från möten och så. Hon höll med. Sedan frågade hon om jag ville ha det kortare i nacken. 

320.

Jag gick till min frisörska. Hon är fortfarande lika trevlig. Men idag satt hon fast det där skynket alldeles för tight runt halsen. Jag kunde knappt andas. Nu har jag ont i huvudet och känner mig yr. Jag kunde inte säga något, då hade det ju uppstått en konstig situation. 

319.

En man på stan använde begreppet "det är full huggning" två gånger under loppet av fem minuter. Först till expediten och sedan till en bekant. Jag satt i samma butik och väntade på Oskar. Jag iakttog mannen och funderade på vad det egentligen betyder. Han säger att det är stressigt, men vad jag hör är enbart tomhet.

318.

Min bror är i Afghanistan. Min syster bor i Norge. Och jag bor i Syltland. Det är ett land där allt är gjort av sylt.

317.

Stiltje på facebook. Det är nog dags att uppdatera profilen. Kanske lägga upp en bild där jag fotar mig själv i badrumsspegeln med mobilkameran. Och så ett mellannamn på det. Då kommer det nog att börja hända grejer. 

316.

Idag såg jag en dörr jag aldrig sett tidigare, trots att jag gått förbi den minst tvåhundra gånger. Den ligger inklämd mellan min ICA-butik och den intilliggande restaurangen som alltid är tom. Ovanför dörren står numret 26. Jag smög fram och kände på handtaget. Låst. 

315.

En av mina kollegor går på ledighet redan idag. Hon ska åka till Malaysia över jul och nyår. Det har hon gladeligen berättat för oss alla. Flera gånger. Jag förstår inte varför hon jobbar här överhuvudtaget om hon är så nöjd över att komma härifrån.

314.

Självklart var jag Lucia i skolans luciatåg. Till en början var det skönt med några tärnor, tomtar och en stjärngosse i mitt följe. Men efter några framträdanden kändes det mest som att de höll mig tillbaka. Jag ansåg att "Sankta Lucia" var alltför mainstream och ville ta luciatåget i en ny riktning. Men de bara skrattade. Jävla as. Ingen skrattade åt Kurt Cobain när han vägrade spela "Smells Like Teen Spirit". 

313.

Jag har fått ett mejl från en läsare. Hon gillar min blogg och skriver att jag "förefaller att vara helt galen". Det är den finaste komplimang jag någonsin har fått.

312.

En stor del av mitt liv består av på klaga på saker jag inte vet så mycket om, som till exempel Idol, julmarknader och skridskobanan utanför mitt fönster. Tråkigt, fördummande och värdelöst, tänker jag. Men idag blev jag plötsligt tveksam, kanske har jag fel. Därför letade jag fram mina gamla skridskor och gick till banan. Jag åkte fem varv, sedan gick jag hem. Det var tråkigt. 

311.

Jag tog en promenad och hamnade på en liten loppis. Som vanligt var innehavaren mycket pratsam. Han tyckte att jag skulle intressera mig mer för antikviteter. Flera av hans kompisar var så duktiga att de fick resa jorden runt och värdesätta antika föremål. Just nu var en av dem i Finland.  

310.

Det är jag som bestämmer när jag drar upp persiennen, inte de som står utanför och försöker titta in. 

309.

Jag ska ha gäster ikväll. Då gäller det att städa och göra fint. Alldeles nyss slickade jag på pekfingret och skrubbade bort en tandkrämsfläck från parkettgolvet.

308.

När jag tänker på att jag förr eller senare måste gå på stadens gator och leta julklappar grips jag av ett obeskrivligt äckel. Hur ska jag överleva bland alla köer, barnvagnar och leenden? Jag tänker på min bror som åker längs vägarna i Afghanistan och försöker skapa fred. Jag tänker att hans uppdrag är en barnlek jämfört med mitt. 

307.

Jag drack tre glas vin och somnade i soffan. Någon gång under tiden ringde min mamma. Jag svarade inte och tänker inte ringa upp. Hon tror säkert att jag är ute och gör något roligt, det är ju ändå fredag. Jag vill inte göra henne besviken. 

306.

Och när jag sitter där med mina kollegor tänker jag att det är så lätt. Så lätt att vara trevlig och rolig. Så lätt att få alla att tycka om mig. Jag är roliga killen. Jag ska vara Lucia på måndag, det blir ju roligt! Jag kan gå på blind date med din frus singelkompis. Visst, jag kan göra det. Jag kan dricka en öl till. Jag kan vara kvar till sist. Jag kan lyssna på dig. 

305.

Jag har umgåtts med min "arbetsgrupp" från jobbet. Vi bowlade, åt mat, drack öl och pratade om allt möjligt. Förutom en kollega som bara pratade om Amazonas. Ni vet den stora regnskogen i Sydamerika. För det mesta var han tyst, men när samtalet närmade sig något som kunde kopplas till Amazonas, då högg han direkt. 

304.

På väg till jobbet går jag förbi ett smyckesföretag. Det heter Snö of Sweden. Genom stora fönster ser jag fyra fräscha trettioåringar vid varsitt modernt skrivbord. De jobbar där, men bara på låtsas.

303.

När jag duschade satt hon ibland på toalettlocket och pratade med mig. Det kunde handla om vad som helst; helgen, Östersund eller vårt förhållande. När hon duschade satt jag i soffan och läste en bok. Den kunde handla om vad som helst; Marocko, Mexiko eller någon annanstans långt härifrån. 

302.

Nobelpristagaren William Faulkner sa i en intervju med The Paris Review att "författaren har inte ansvar för någonting annat än sin konst". Jag tänkte på det när jag skrev inlägg 300. 

301.

Oskar och jag målar av varandra. Han säger att mitt ansikte ser ut som en vulkan som sprutar slem.

300.

Det finns stunder i livet som är sämre än andra. Som när man bajsar och det studsar upp vatten i stjärten. Det vattnet är hälften kiss och hälften bajs, brukar jag tänka. 

299.

Det händer ibland att jag får skjuts hem av folk som inte vet var jag bor. Jag pekar på mitt hus och de stannar vid den första porten. Men jag bor i den andra. Jag kliver ur ändå och låtsas leta efter nycklarna tills de åkt. Sedan går jag till min port. Allt för att undvika en konstig situation. 

298.

Jag har gjort en snabb undersökning och kommit fram till följande: den typiska läsaren av den här bloggen är en 45-årig tvåbarnsmamma med stort intresse för djur och natur. Vilket konstigt nog är min raka motsats. Jag är en 28-årig man med minimala chanser att någonsin föröka mig och jag kan inte ens se naturen på bild. 

297.

Förr i tiden kunde det hända att man ringde en kompis samtidigt som man var med en kompis för att visa båda kompisarna hur många kompisar man faktiskt hade. Nuförtiden kan det hända att man ringer en kompis. 

296.

Jag drack en folköl till middagen. Jag vet inte varför. Det bara blev så. Jag önskar att jag hade det ogjort. Nu får jag leva med konsekvenserna: jag måste måla möbler. 

295.

Jag ligger i soffan och läser Thomas Wolfe då jag störs av skriken från ett gråtande barn. I en snöhög på bakgården sitter en liten flicka. Jag ser henne från fönstret. Hon är väldigt ledsen. Kanske har hon tappat bort något. Kanske fryser hon. Kanske har hon insett att livet är meningslöst.

294.

Dan Aykroyd har ingen att ringa längre efter att hans bäste vän John Belushi överdoserat. Gilda Radner är förkyld och Chevy Chase är ju en röv. Så han bestämmer sig för att leta upp langaren och hämnas. "Daniel's Blues" är en briljant låt av Strand of Oaks. 

293.

Jag har köpt en stol. Fler behöver jag inte. 

292.

Det är julmarknad på Jamtli. Det är ju roligt, om man gillar hemslöjd, halmpynt och att frysa om fötterna. 

291.

Idag diskuterade jag och Natascha huruvida fåglar är djur. Hon ifrågasatte en elev under lektionen och jag tog elevens parti men ville inte göra en stor grej utav det. "Vi kan prata om det på rasten", sa jag. Och det gjorde vi. Vi kom fram till att fåglar är djur överallt utom i Vitryssland. 

290.

Aftonbladet "avslöjar" att Mikael Persbrandt har fått en roll i filmerna om The Hobbit. Jag tänker att han ska spela en orch med kort stubin. Eller en alv med kort stubin. Eller så är han en människa, som Aragorn, fast med kort stubin. 

289.

När jag var liten gick jag hos en dagmamma. Hon hette Gun och hade en kanin i en bur på köksgolvet. Kaninen hette Stampe. Han gillade ett speciellt slags knäckebröd gjort på vete och smaksatt med rostade vallmofrön. Vi kallade det Stampebröd. Ibland fick man mata Stampe med Stampebröd. Det var min favoritsysselsättning hos Gun, näst efter pärlplattorna. 

288.

Istället för att handla på den lilla ICA-butiken handlade jag på den stora ICA-butiken. Det var obehagligt. Allt var större och det var mycket folk. Jag såg en halvbekant flera gånger utan att hälsa. Efter ett tag fick jag nog och skyndade mig till kassan för att slippa undvika honom igen. Jag glömde hälften och var tvungen att stanna till på den lilla ICA-butiken innan jag gick hem. 

287.

Det råder skidskytteyra i Östersund. Det är ju roligt, om man gillar skidskytte.

286.

Idag avtackade vi en kollega som bara jobbat några månader och inte gjort något vidare intryck. Alla var samlade i personalrummet och vår rektor försökte säga något fint. Men det blev tillgjort och obekvämt. Sedan fick han en mugg och ett presentkort och vi andra fick fortsätta jobba. 

285.

Jag brukar klippa ut bröllopsfoton på främlingar och sätta fast dem på kylen. Efter några dagar känns de nästan som mina riktiga vänner. 

284.

I helgen frågade min syster vem som skriver bloggen Sara sare. Jag borde ha svarat något kryptiskt. Men det gjorde jag inte. Jag mumlade. 

283.

Idé till inlägg: skriv något om att pesten kommit till Östersund. Alla tror att man menar magparasiten, men det visar sig vara julshowen med Sanna Nielsen, Shirley Clamp, Sonja Aldén och Björn Kellman. Bra idé, men inte min stil.  

282.

Jag tar bort lamporna och ställer fram adventsstakarna. Det blir jul i varje fönster. Jag gör fint för mig själv och alla som går förbi utanför. Men jag undrar hur mycket de bryr sig. 

281.

Jag köper inte billig parfym för att spara pengar, jag köper billig parfym på grund av mitt självförakt. Jag förtjänar inte att lukta så gott. 

280.

Igår tog jag en deodorant på måfå och la den i varukorgen. Man kan ju inte stå och provlukta parfymer på ICA. Men det borde jag ha gjort, då hade jag inte luktat som en hustrumisshandlare idag.

279.

Jag ser sällan på teve men vill inte vara en sådan person som säger att han sällan ser på teve. De verkar tro att de är bättre än andra. Därför pratar jag sällan om teve. Istället brukar jag prata om skyfall och döden. 

278.

En av de som arbetstränar hos oss heter Natascha och kommer från Vitryssland. Hon är femtio år och gillar att avbryta samtal för att prata om något oväsentligt. Hon följer oftast med mig på mina lektioner. Men ibland är hon bara försvunnen. 

277.

Idag gick jag hem och åt lunch. Det kändes konstigt att vara här vid den tiden på en vardag. Som att jag var en främling i en annan version av min egen lägenhet där en annan version av mig bodde. Kanske satt min dubbelgångare i köket och åt. Jag blev nyfiken och tittade in. Det var tomt. Han var nog upptagen med annat. 

276.

Jag är tillbaka i Östersund. När jag klev av bussen blev jag attackerad av en smutsig folkmassa som ryckte och slet och frågade om jag hade med mig något vatten. En av dem bet mig i halsen. 

275.

Kramfors har fått en bowlinghall. Den heter Strike. Bra så.

274.

Tre minuter och 23 sekunder - det instrumentala inledningen till "Cortez the Killer". Jag vill kunna skriva som den musiken känns.  

273.

En gammal man med vitt skägg halkade till framför mig. Han höll på att falla men klarade sig. När han återfått balansen såg han på mig och vi delade ett ögonblick. Det var vi två mot vintern.

272.

När jag lägger mobiltelefonen på pocketbokraden bakom datorn får jag tydliga flashbacks. Hur jag lämnade över datorn till henne och gick in till köket. Några minuter senare gick hon ut genom dörren. När hon kom tillbaka bröt helvetet lös och det tog inte lång tid förrän jag förstod varför. 

271.

Idag hade vi öppet hus på skolan. Jag höll i samma presentation sju gånger för sammanlagt hundratals niondeklassare. Jag talade om skolan i goda ordalag och lyfte fram termer som trygghet, glädje, verklighet och utveckling. Men jag nämnde inget om värdighet, ty någon sådan har jag inte kvar. 

270.

Treåringen ringde. Ibland är det lite svårt att förstå vad hon säger men jag tror att hon frågade vad jag gjorde. Jag svarade ärligt och sa att jag läste Gogol. Då blev det tyst. Hon har inte lärt sig det här med talstöd och motfrågor, så jag fick ta över samtalet. "Har du läst honom? Döda själar kanske, eller Kappan, den är ju inte så lång."

269.

Håkan Hellström ska spela på Umeå Open. Det är helt fantastiskt. Men jag är inte nöjd förrän jag får se Almedal också. Gör mig en tjänst och önska dem på festivalens hemsida.

268.

Sara skickar ett SMS och ber om ursäkt. Hon var på dåligt humör och tog ut det över gratängen. Det var onödigt. Jag håller med men förlåter. Tydligen hade de spelat UNO på jobbet och hon förlorade bara för att de andra bytte håll och höll på. 

267.

Sara kan min portkod och tittar förbi när hon vill. Idag stannade hon på middag. Jag hade gjort broccoligratäng. Det var första gången. Jag tyckte den var god, men Sara sa att den var vattnig och smaklös. Sedan virade hon halsduken flera varv runt halsen och gick.

266.

När jag var på Irland upplevde jag ett slöseri utan dess like. De brände pengar snabbare än Gudrun Schyman. Alla hade bil, alla köpte hus, alla semestrade i Alicante och alla söp. Nu vill de att vi betalar notan. Jag tänker att det är många andra länder som är i större behov av ekonomiskt stöd. 

265.

Oskar har svurit på att aldrig mer kasta saker på mig. En gång kastade han en sax för att jag inte slutade prata om Doktor Glas. Nu är det slut med det. Det känns tryggt. Imorgon ska jag fråga vad han tycker om Den allvarsamma leken. Om han inte svarar ska jag fråga honom igen. Och igen. Och igen. Och igen. 

264.

Jag har städat lägenheten. Under mattan i sovrummet hittade jag en krona. Jag stängde av dammsugaren och satt mig på sängen för att betrakta myntet. Det var från 1993. Då var jag elva år och mina kompisar ringde ofta och frågade om vi skulle "vara med varandra". Det var så man sa. Ibland svarade jag att jag skulle åka till farmor och farfar även om jag inte skulle det. Jag mådde dåligt över lögnen, men det var ju så skönt att vara själv. 

263.

När man har tvättid och inser att man borde tvätta byxorna man har på sig, då vill man lägga sig på golvet och gråta.

262.

Igår bakade vi pepparkakor hos Oskar och Alma. Hjärtan, grisar och stjärnor var okej, men vi hade kommit överens om att inte göra några könsorgan i år. Tio minuter senare visade Oskar stolt upp sin Hitchcock-tolkning: Studie i snopp.

261.

Det är lördag och aktiviteten på skridskobanan kan närmast liknas vid en folkfest. Jag minns tiden då den stod öde under lyktorna och lyste som en gigantisk gloria. Nu är den populär och därmed ointressant. Mina känslor för skridskobanan har gått från nyfikenhet till likgiltighet. Samma sak brukar hända med mina förhållanden. 

260.

Jag minns när jag och min syster skulle hämta ut hyrbilen i Sydney. Vi stannade på vägen och köpte varsin sushirulle. De var små och billiga. Till rullen fick man en liten plastfisk med soja. Vi stod på gatan och åt våra rullar. Det blåste. Jag var glad. Sedan hämtade vi ut bilen och körde fel. 

259.

Jag har tre rum samt hall, kök och badrum. På vinden har jag det som inte passar in eller inte ryms. Varje rum har sin egen känsla. Jag vet inte var jag trivs bäst. Jordgloben står i vardagsrummet. Det är viktigt för mig att den tänds och släcks varje kväll. 

258.

Under natten till idag drömde jag en mardröm: allt var som vanligt förutom att jag hade en blogg med bilder på de maträtter jag lagat. 

257.

Jag fastnade i ett elevsamtal. Vi pratade om krogen; vad tjejer förväntas göra, vad killar förväntas få. Inget nytt egentligen, men fortfarande lika avskyvärt. Jag hatar alla män mellan 16 och 35. Resten tycker jag bara jävligt illa om. 

256.

Fredag. Två pepparkakor till kaffet. 

255.

Jag gick till läkaren. Hon var tråkig, stel och lika uttryckslös som sin vita rock. Jag tror att hon var målmedveten och ambitiös i skolan, gick ut med toppbetyg men hann aldrig utveckla någon personlighet. Att hon skulle bli läkare bestämdes tidigt. Att hon inte blev människa var lika oundvikligt.

254.

Jag vill inte vara bloggaren som tipsar. Det känns väldigt mycket 2007. Men ikväll handlar bokprogrammet Babel om den chilenske författaren Roberto Bolaño. Se det. Läs honom.

253.

Oskar är så hes att han låter som någon annan. Det är förvirrande. Alldeles nyss frågade jag honom, den hese killen, vad han egentligen tycker om Oskar.

252.

Nu står det en brandbil vid skridskobanan. Det verkar som om den spolar vatten på isen. Om jag någonsin brinner inne vill jag att det ska utredas varför inte brandkåren hann fram i tid. 

251.

På mellanstadiet, under vår gymnasieskola, såg jag en pojke med en gitarr på ryggen. En av hans kompisar öppnade en dörr och frågade: "ska du på gitarrlektion?". "Ja" svarade pojken med gitarren. "Okej, vi ses sen" sa den andre. Det var det finaste ögonblicket på min dag. 

250.

Måndag, 21:10. En person i min lägenhet. Det är jag. 

249.

Måndag, 20:31. Sju skridskoåkare på skridskobanan. Ingen av dem är jag. 

248.

På jobbet har vi fyra personer som arbetstränar. Som jag förstår det får de inte betalt av oss utan av Försäkringskassan. Sedan har vi några som arbetar mest på skämt, och jag brukar ta ut min lön i kapsyler. 

247.

Jag skulle handla mer på Apoteket om inte personalen var så hjälpsam. 

246.

Jag sover och läser Virginia Woolf om vartannat. Utanför passerar bilar med en fördummande regelbundenhet. Solen gömmer sig bakom ett kompakt molntäcke och det finns inget nytt under molnen.

245.

Martin bjöd på middag. Det var han, jag, Karl och två killar som suttit på O'Learys och sett fotboll sedan klockan ett. De hade druckit öl också. En av killarna åt sådär våldsamt som man gör när man druckit lite för mycket, och är lite för hungrig. Den andre killen berättade långa historier från lumpen. Jag längtade hem till skridskobanan. 

244.

Alkoholisterna i lägenheten under har redan tagit fram adventsstakarna. Jag stod utanför vårt hus, såg upp mot deras fönster och önskade att jag bodde någon annanstans. Någonstans där man sköter sin alkoholism med värdighet, typ New Orleans. 

243.

Sara har börjat blogga. Det var väl oundvikligt. Vi får se om hon håller längre än Oskar. Läs bloggen här. Eller gör det inte. 

242.

Jag fick besök av en treåring. Hon drack hallonsaft och åt en pepparkaka. Sedan läste vi sagor av Jan Lööf. Handlingen i "Sagan om det röda äpplet" var tydligen för komplicerad. Hon var mer road av att räkna människorna på varje uppslag. Det gick sådär. Hon hoppade över siffran sju och gick direkt från sex till åtta. Jag påpekade detta och möttes av en tom blick. 

241.

Jag tänker att den upplysta skridskobanan ser ut som en landningsplats för flygande tefat. När utomjordingarna kommer ska jag vara beredd. Jag ska baka morotskaka. Ingen kan stråla sönder någon som bjuder på morotskaka. 

240.

Nu har de satt upp belysning och spolat skridskobanan utanför mitt köksfönster. Det är ingen som åker där just nu. Men när de väl börjar åka runt runt där - barnfamiljer som elitåkare - då ska jag sitta i köket och titta på.  

239.

Idag har jag varit på lärarkonferens. Skolverket informerade om den nya gymnasiereformen. Stundtals var jag så uttråkad att det gjorde fysiskt ont. 

238.

På vägen hem från jobbet träffade jag Sara. Hon satt på ett elskåp och visslade på signaturmelodin till Huset Fullt. "Ska du med hem och äta middag?" frågade jag. Hon skakade på huvudet utan att tappa tonen, sedan sa hon: "nej, jag åt en stor lunch." 

237.

Jag ångrar inte att jag eldade upp hennes morgonrock. Den var ändå för liten för mig. 

236.

Gretas dotter sitter på golvet och klipper sönder papper. Det blir långa remsor. Hon säger att hon gör ormar. Jag gillar inte ormar och frågar om hon inte kan klippa några andra djur. Det kan hon inte.

235.

Pappa har bytt glödlampa i mitt kök. Jag försökte själv göra det för någon månad sedan; jag köpte en ny glödlampa, skruvade i den och tryckte på knappen. Inget hände. Då gav jag upp. Lampan var bättre än mig. Men inte bättre än pappa. Han vinner alltid.   

234.

Jag skriver bara om män: Oskar, Martin, Jonas, Magnus, Anders och Håkan. Det är inte bra. Från och med nu ska min påhittade vän Sara få större plats. Hon samlar på upphittade inköpslistor, lyssnar på Joni Mitchell och skriver enbart med små bokstäver. Det störde jag mig på till en början, men nu tycker jag det är charmigt. Det är så typiskt Sara. 

233.

Jag brukar lösa korsord i personalrummet. Jag tycker inte om att lösa korsord och är inte särskilt duktig på det. Jag gör det bara för att slippa engagera mig i samtal om tunnbröd eller parkettgolv. För att inte verka dum skriver jag in saker på måfå. Det är ju ändå ingen som vet vem som skrev vad, tidningarna ligger ju bara där. Idag skrev jag TUPP i fyra tomma rutor. Det var förmodligen fel. 

232.

Personen bredvid mig läste Toni Morrison och åt hårdbrödmackor med skinka och ost. Jag tänkte att det var en fin människa. Men jag sa ingenting.

231.

Vännäs, Bjurholm, Fredrika, Dorotea, Hoting, Strömsund och Hammerdal. Ni hade varit så mycket coolare om ni låg i Nebraska. 

230.

Igår var vi på fest. Magnus sa till en tjej att hon såg ut som en rysk fotomodell. "På heroin" la jag till för att känna mig delaktig. 

229.

Jonas delar lägenhet med Magnus. Magnus är stor och snäll och spelar i ett band som heter Moon Safari. Jonas har ett eget rum och Magnus sover i vardagsrummet. På golvet står backar med LP-skivor. Jag gillar att ligga här på soffan och lyssna på musik.

228.

Idag satt vi på Umeå universitet och drack kaffe. Det var trevligt att se så många människor i min egen ålder. Det gör jag aldrig i Östersund. Men sedan sa Jonas att de inte alls är i min ålder, de är sju år yngre. Det tror inte jag på.   

227.

Jag vet inte om man bör skriva på facebook att man är på besök i en stad, om man själv bott där tidigare. Jonas avråder mig starkt. Han säger att det kan locka fram något "halvmongo".

226.

Jag ligger på en luftmadrass i Ålidhem. Madrassen luktar gott. Den luktar hockeycup.  

225.

När man kommer till staden där Kurt Cobain växte upp möts man av en skylt som säger: Welcome to Aberdeen - Come As You Are. En vacker dag, när jag slagit igenom och sedan dött, ska Kramfors hedra mig på samma sätt. Därför tänker jag skriva en novell med titeln: Åk Vidare. 

224.

Jag läser igenom elevarbeten. Jag rättar och gör en notering: "det här måste vi åtgärda", sedan går jag vidare till nästa.

223.

Jag är på jobbet. Det är inte många här, bara jag, den snart utbrände medialäraren och två fastighetsskötare. De har stora nyckelknippor och verktygsbälten. En av dem heter Mats. Han känner på fönster och dörrar och säger: "det här måste vi åtgärda", sedan går han vidare.

222.

Det är konstigt att diarré är mer tabubelagt än kräkning. Det borde ju vara tvärtom. Att spy är ju som att bajsa genom munnen. Trots det känns det mer okej att prata magsjuka i termer som hur många gånger man kräkts, än att diskutera hur länge man suttit på toaletten med diarré. Roligt ord förresten: diarré. 

221.

Jag har inte lämnat lägenheten på två dagar. Det beror inte på att jag har skavsår. Det beror på att människorna är trevligast från fönstret. När jag går ut och träffar dem blir jag bara besviken. De som betyder något kan gott komma hit. 

220.

Eleverna har lov. Jag sitter hemma och jobbar. Jag skriver mitterminsrapporter, en för varje elev. Det blir många rapporter. Jag sitter vid köksbordet. Ibland tittar jag ut genom fönstret och fastnar med blicken på ett träd eller en bil. Jag tänker ingenting. 

219.

Min bror åker tåg. Han är på väg till Trondheim. Vi skämtade om hur fint det är efter vägen, hur mycket han har att kolla på under resan: berg, dalar, älvar och byar. Först sa vi det seriöst, sedan blev det ett skämt. Det är ju bara gamla människor som säger så. Jag vet inte när det gick över till att bli ett skämt. Det är ju faktiskt fint efter vägen till Trondheim. 

218.

Min bror simmar.

217.

Min bror diskar. 

216.

Spanien är ett land där man dansar tango. 

215.

Idag knackade två elever på och frågade efter Oskar. "Vi kommer med hans småkakor" sa de. Oskar tycker väldigt mycket om småkakor. De la lådan på hans skrivbord och lämnade en liten lapp som sa att de skulle komma tillbaka senare för betalning. På eftermiddagen frågade Oskar om jag hade hundra spänn. Småkakorna var redan slut.

214.

Jag klipper mig oftare nu när jag hittat en frisör jag gillar. Inte sedan jag var elva år - och gick till Tommys morsa som klippte en i örat och aldrig frågade hur man ville ha det - har jag varit stammis hos en frisör. Idag pratade vi hela tiden. Jag var rolig, intressant och vaken. När jag skulle gå frågade hon: ”har du någon tjej?” Jag svarade nekande. Då sa hon: ”okej, då behöver du inga gratisprover på inpackning." 

213.

Oskar kallade Gretas son för ett praktarsel. Det var väldigt roligt. Inte till honom alltså, och inte framför henne, bara till mig över MSN. Pojken är typ tolv år. 

212.

Tråkiga kvällar med müsli utan russin. Nyduschad i en tröja man aldrig använder offentligt. Och så müsli utan russin. Det är så alldagligt, så outsägligt torftigt. Men man vänjer sig. 

211.

Jag är inte stolt över det förra inlägget. Å andra sidan kanske det bara var min syster som förstod det. Obegriplighet är ju bättre än den sortens ordvitsar. 

210.

"Javisst!" kanske de svarar. Och då säger jag: "är det säkert!?"

209.

På fredag kommer Anders och Håkan. Det blir trevligt. Någon gång under helgen ska jag fråga dem: "får jag köpa en öl till som man gör i Norrlands inland?" 

208.

Oskar och jag har beställt kläder på internet. Oskar höll i beställningen och beställde förstås fel storlek till mig. Enligt honom var jag otydlig. Enligt mig lyssnade han inte. När vi hade bråkat om det ett tag märkte jag att jag inte längre sa "du lyssnade inte på mig" utan "du lyssnar inte på mig". 

207.

Greta tar ofta med sig sina barn på jobbet. Aldrig samma barn. Hon har många. Hon är som en galen kvinna med tjugo katter, men istället för katter har hon barn. Idag satt en dotter i korridoren och spelade blockflöjt när vi hade personalmöte. Jag gick ut och gav henne en femkrona, sedan blev det tyst. 

206.

När han sa att vi skulle gå på fest trodde jag verkligen det. Att vi skulle gå på fest. Inte att vi skulle sitta några stycken i en soffa, se på hockey och dricka öl. Jag hade glömt att det är fest i Kramfors. 

205.

Alla måste tro på nåt. 

204.

Jag älskar Almedal. Alla måste tro på nåt, men jag tror jag vill ha en drink till. 

203.

Nästa gång jag sitter i en ljuddiskussion, då tar jag livet av mig. Jag bryr mig inte hur den där scenen i Black Hawk Down låter på olika ljudsystem. Jag bryr mig inte. Jag hatar HD-kvalitet. Det ser för verkligt ut. Jag förstår inte hur folk hittar varandra. Jag förstår inte hur folk kan acceptera andras idiotier. Jag är en idiot. Jag räknar inte med att någon någonsin ska förstå mig. 

202.

Jag tycker det är okej att folk säger "Dollar". Jag har accepterat det. Jag vet att man menar lågpriskedjan Dollarstore. Man säger så i Kramfors. Inget konstigt med det. Men när man börjar säga "Ladies", som om det var helt normalt. "Vi var på Ladies igår." Ingen frågar vad man menar. Alla vet. Jag vill inte leva i den världen. 

201.

Jag springer min runda och ser stora bilar på garageuppfarten vid hus. Därinne leker barnen framför teven och föräldrarna lagar mat. Kanske ska de få gäster. Det är lördag. Jag ser blott en människa ute, en långhårig man som plockar upp fallna äpplen och lägger dem i en skottkärra. Han har en kratta också. Det blir fint på gården. 

200.

Jag är i Kramfors. Det är kallt och soligt. Jag har sett perrongen, viadukten och rondellen som byggts för att anpassa staden efter den nya järnvägen. Under hela mitt liv har aldrig sett ett tåg i Kramfors (förutom den där gamla vagnen som lyftes bort från rälsen och gjordes om till pizzeria). Men nu ska det tydligen bli ändring på det. 

199.

Jag har spelat innebandy ikväll. Det är roligt på ett genuint och primitivt sätt. När jag var liten spelade vi på gatan utanför vårt hus varje kväll. Med nedslitna klubblad och en boll proppad full med bitar från en plastpåse så att den skulle studsa mindre. Målburarna gick sönder med jämna mellanrum. Då svetsade pappa ihop dem. Man såg aldrig när han gjorde det, helt plötsligt var det bara gjort. Jag undrar om jag någonsin har tackat honom för det. Å andra sidan vet jag inte om han gjorde det för vår skull eller för att han tyckte det var kul att svetsa. 

198.

Tanten lever. Hon hade bara varit i Stockholm och hälsat på sin dotter. Inte död alltså, bara bortrest. Hon ringde faktiskt på och så det. Vad hennes dotter gör i Stockholm har jag ingen aning om. 

197.

Min granne har inte tagit in tidningen på tre dagar. Jag undrar hur länge jag ska vänta innan jag ringer polisen. Man vill ju inte vara den där känslokalle grannen som agerar först när det börjar lukta. Ensamma kvinnor i hennes ålder reser väl inte bort mitt i veckan?

196.

Jag gick omvägen förbi universitetsbiblioteket. Det är ganska nybyggt; högt till tak och moderna möbler. Men inga människor. Jag stod vid ingången och lärde mig öppettiderna utantill. Sedan gick jag hem och stekte blodpudding. 

195.

Jag gillar att gå ut på rasterna och snacka med elever. Kolla hur de mår. Idag gick en riktig lärare förbi, han stannade till och skällde ut en elev för att den hade fötterna på bordet: ”så gör du väl inte hemma!?” Jag hade inte ens tänkt på det, eftersom jag inte bryr mig och faktiskt gör så även hemma. En konstig stämning uppstod. Jag hade inte skött mitt jobb. Det är det här jag borde göra: se till att slynglarna tar ner fötterna från bordet. Allt annat är oväsentligt, elevernas psykiska hälsa till exempel, det är inte vårt problem. Men helvete om det blir smuts på borden!

194.

Genom köksfönstret ser jag den första snön. Jag står en stund och tittar på flingorna som fladdrar under gatlyktan och jag tänker på just ingenting. Lite senare sitter jag vid facebook. Folk kommenterar snön. Några positivt, andra negativt. Jag tittar ut igen. Nu har det slutat snöa. Jag stänger ner facebook.

193.

Vi sa "hej då!" till varandra men sågs igen några minuter senare. Han hade bara gått på toaletten eller till personalrummet för att hämta något. Vilket misslyckande. Vad skulle vi nu säga? Ingenting. Det blev leendet och nicken.

192.

Jag är inte litteraturkritiker på Dagens Nyheter. Det är synd. Om jag varit det så hade jag skrivit den här recensionen. Och om jag jobbat på Svenska Dagbladet hade jag skrivit den här.

191.

Jag har aldrig varit på Gotland. Rent kroppsligt alltså. I tanken har jag varit där flera gånger.  

190.

Tidigt imorse, efter att jag hade stängt av väckarklockan, satte jag mig på sängkanten och tänkte: "det måste finnas mer i livet än jakten på den perfekta sojasåsen." Sedan fortsatte morgonrutinen som vanligt, men ändå inte. Jag hade förändrats. 

189.

Det är söndag och jag är bakfull. Då ser jag dokumentären Be Here To Love Me om Townes van Zandt igen. Min favoritdel är när han just gift sig och skaffat en fin lägenhet med frun. Han gör om en 'walk-in closet' till en liten studio och spelar in "Waiting Around to Die". Hans fru, 20 år och nygift, hade förväntat sig en kärlekslåt. 

188.

Jag såg en besynnerlig fågel idag. 

187.

DN frågar poeten Lars Gustafsson vad han tycker om facebook: I mitt fall handlar det nästan enbart om trivial intimitet som innebär små risker, av typen: 'jag såg en besynnerlig fågel idag.' Det skapar trivsel och en illusion om vänskap, men jag frågar mig: kan inte all vänskap vara illusorisk.

186.

Jag sprang på kvinnan som vikarierade som skolsköterska hos oss ifjol. Som sig bör frågade jag vad hon gör nu. Arbetssökande. Jag vet inte vad man ska säga då. När jag kom hem hittade jag en liten sten på sovrumsgolvet. Den hade nog kommit in via ett par byxor. 

185.

Den glade spexaren på ICA-butiken bor i trappuppgången bredvid min. Jag brukar undvika hans kassa. Men idag gick det inte. Efter han sagt vad det kostade la han till: "Men det är väl inga problem för grabbarna från Stuguvägen?" Jag skrattade och blev någon annan. Jag har lätt för att bli någon annan. Så lätt att jag snart inte vet vem jag är. 

184.

Håkan Hellström får göra precis vad han vill, allt han gör blir ändå hippt, rätt och autentiskt. Tills nu. Jag har försökt, men jag kan verkligen inte acceptera eller ens förstå hans klädval på omslaget till "2 steg från Paradise".  

183.

Jag minns en höst för många år sedan. Pappa skulle på affärsresa till Tallinn och jag fick följa med. Det var stort. Bara jag, inte brorsan. Jag fick ta ledigt från skolan. Klasskompisarna visade sin avundsjuka med passiv nyfikenhet. I sista stund blev resan inställd. Det var något fel på färjans bogvisir. Jag blev förkrossad och la mig på köksgolvet och grät. Jag minns hur jag låg där och tänkte att detta uppförande var överdrivet. Men vad skulle de säga på skolan? Att jag bara hittat på. Tallinn kanske inte ens fanns. 

182.

Att vara ensam kvar på jobbet. Man skulle säkert kunna skriva något bra om det. Om känslan som uppstår. Atmosfären här just nu. Ljuden som skapas av ingenting. Jag minns när Jonas satt några rum bort. Vi gick alltid hem tillsammans. Det var en fin tid. Nu har han slutat och återvänt till livet.

181.

Jag har varken diskmaskin eller bil. Är det något jag kommer minnas av åren mellan tjugo och trettio är det att jag gick mycket och diskade ofta. Och vart jag än gick bar jag ständigt på en ICA-kasse. Den kostade alltid 178 kronor. Och när jag diskade lyssnade jag på min mp3-spelare. Den spelade alltid samma låtar. 

180.

Nu har jag lagat jättemycket mat men alla mina matlådor är på jobbet. Jag vill inte ha ett liv där detta är ett problem.

179.

Hos Martin var två personer jag aldrig träffat tidigare. Den ene använde sin snusdosa som kapsylöppnare. (Då var det tur att vi hade kanelbullarna.) Bortsett från det gjorde han inget större intryck. Efter Hollands tredje mål tog han av sig Sverige-tröjan. 

178.

Martin bjöd på kanelbullar till fotbollsmatchen. Det tyckte jag var bra. Det blir ju inte lika grabbigt då, när man äter kanelbullar. 

177.

Imorgon kommer cheferna till skolan och berättar varför några måste sluta och vi andra ta fler lektionspass. De är två moderna kvinnor med affärsmässig attityd. De har framåtanda och byxdress. Jag kommer att sitta i ett hörn och se uppgiven ut. Kanske ritar jag en liten gubbe i min kalender. Egentligen hade jag velat fråga vad de gjorde i söndags när jag satt och rättade. Eller vad de gjorde i torsdags när jag satt uppe till midnatt och pratade med en elev som mådde dåligt. 

176.

Jag såg en man åka rullskidor bredvid sina två hundar och tänkte: "den mannen är min motsats." Motsatsmannen. Jag önskar att jag hade stannat honom och sagt något. Jag vill veta hur det känns att absolut inte vara jag. 

175.

Vår nya rektor la sin hand på min överarm när hon pratade med mig. Jag ryckte till. Dels av förvåning, dels av skräcken över att bli berörd. Jag är dålig på beröring. Men jag är bra på mycket annat, som att verka trevlig, vilket ibland leder till beröring. Jag måste alltså sluta vara så trevlig. 

174.

Det är en solig oktoberdag i Östersund. Jag springer slingan runt Lillsjön och möter människor med dyra jackor och stora systemkameror. Det betyder att facebook senare idag kommer att berikas med fler album med titlar som: Höst och Höstbilder, vilket resulterar i kommentarer som: "Visst är hösten härlig!?" och "Ååh underbara höst!"

173.

Bio. När filmen är slut uppstår en tystnad. Alla väntar på första kommentaren: positiv eller negativ? Ibland leker jag med tanken att prata om något helt annat. Husdjur till exempel. "Tror du det är mycket jobb med ett marsvin?"

172.

Nästan varje dag tar jag en tupplur. Under veckan ställer jag väckaren, men inte på helgerna. Då läser jag tills jag blir sömnig, somnar och sover tills jag vaknar. När jag vaknar känns allt tydligt och orört. Det är alldeles tyst. Jag tänker att jag borde leva i den stundens intensiva närvaro hela mitt liv. Men den varar bara några minuter. 

171.

Det var helt underbart igår vid lunch när jag och en ny kollega diskuterade nobelpristagare. Vilka vi hade läst, vilka vi hoppades på. Vi som oftast sitter tysta när de andra pratar hundar och Idol, vi såg plötsligt en chans och vi tog den. De andra blev passiva och osäkra. Det var som om vi gjorde något förbjudet - vi låg med varandra mitt på bordet - och de andra kunde bara se på. Sedan sa någon: "jag har aldrig tid att läsa" och allt bara dog. En dag om året, några minuter, det är allt vi får. 

170.

På vägen hem såg jag Stefan Holm ute och gå med sin hund. Trodde jag. Men jag såg fel. Det var inte Stefan Holm. Och det var ingen hund heller, det var en gammal tant. 

169.

Två barn kom in i fotoaffären. Den äldre systern höll sin lillebror i handen. De stod en stund och tittade på kamerastativ, sedan gick de. Jag väntade på att en maskin skulle skriva ut mina körkortsfoton. Det var tyst. Expediten låtsades göra något. Jag tänkte på barnen och stativen och hur konstigt allt var. 

168.

Några månader bodde jag i Limerick på Irlands västkust. Staden var grå och destruktiv. Det regnade jämt och folk slängde sina sopor i skogen. Jag delade hus med en tatuerad trummis. Han var skön på ett sätt jag aldrig kommer att bli skön på, hur hårt jag än försöker. Nu spelar han i ett band som faktiskt börjar bli något. De heter Windings.  

167.

De dagar jag bloggar lite eller ingenting är de dagar jag känt mig viktig på något annat sätt. Jag har insett det nu, efter en snabb självanalys. 

166.

Det känns som att det var lättare att ta körkortet än att förnya det. Kanske beror det på att jag hade ambitioner för tio år sedan. Att skaffa ett foto, sätta det inom rutan, skriva min signatur och posta brevet känns i nuläget ofattbart jobbigt. Det känns som att jag står vid foten av Mount Everest och tittar upp. 

165.

På vägen hem möter jag en tjej som pratar i telefon. Jag hör frasen: "men samtidigt vet jag att han har förändrats." Jag undrar hur någon kan säga så utan att själv inte höra hur dumt det låter. Han kommer aldrig att förändras. 

164.

Jag ringer mamma. Inget svar. Hon skickar ett SMS: Sjunger i kör! Jag föreställer mig mamma mitt i kören skrivandes ett SMS.

163.

Jag har nu läst 45 sidor av Karl Ove Knausgårds roman Min Kamp och jag undrar om inte det här är boken jag har letat efter i hela mitt liv. 

162.

"River en vacker dröm" är en fantastisk låt och jag är glad att inte Håkan Hellström vaskade den efter Way Out West. Nu finns det en video också. Se den här. Det är en göteborgsk version av videon till "To Live & Die in LA". 

161.

Idag fick hon post från Skatteverket. Hon är alltså folkbokförd här. Det känns ju...bra. Jag undrar om detta kan innebära några byråkratiska bekymmer för mig. Isåfall ska jag hävda att hon aldrig funnits. Jag hittade på henne, som en kul grej. 

160.

Oskar har lektion men kommer in till mig under rasten och sjunger texten: "du är en liten bajskorv". Det är en sång han kommit på själv. Det känns helt normalt. Jag vet inte hur våra kollegor reagerar. De kanske har slutat att bry sig för längesen.

159.

Fredagsmys. Jag kan inte riktigt släppa det. Mina fredagar innehåller sällan något mys. Kanske har jag missuppfattat begreppet; mys kan ju vara så mycket. Men om jag nu vore en sådan som myser så skulle jag inte begränsa det till fredagar. Jag lever hellre ett liv där dagarna saknar suffix. Ångest till exempel, det har man ju hela veckan, inte bara på söndagar.

158.

Jag tycker inte om ordet livspussel. Det är något för personer som ser Idol och har fredagsmys. Det är ett begrepp skapat av "verklighetens folk". 

157.

Idag rev jag mitt pussel. Jag hade lagt hela Europa, förutom vattnet. Jag började lägga i april när hon fortfarande var här. Då la jag i tystnad. Sedan åkte hon hem och jag fick en pusselmatta av en annan men den gick ju inte att använda eftersom jag redan börjat lägga. Pusslet fick ligga halvgjort på vardagsrummet hela sommaren. Tills idag, då jag rev det, la bitarna i lådan och lådan i bokhyllan. Sedan låtsades jag som att jag aldrig försökt lägga något pussel. 

156.

De Geer talade också om pessimism. Han menade att man måste vara pessimistisk i det stora men optimistisk i det lilla. Han hade till exempel just hittat en ny espressomaskin som han gillade. Det var ju bra. 

155.

Carl Johan De Geer är i stan. Igen. Tidigare ställde han ut hela sin ateljé på Färgfabriken Norr. Idag är det filmfestival. Jag blir väldigt glad av Carl Johan De Geer. Jag vill leva i ett land där han bestämmer. 

154.

"Alla som inte är pessimister är idioter" säger Torgny Lindgren till DN. Inte ens en sådan kommentar muntrar upp mig idag. 

153.

Det är sällan man går baklänges. Finns liksom ingen anledning. 

152.

Boken var för tjock för postfacket. Jag fick hämta den på ICA. Jag tog med mig tio kronor för att unna mig något gott. Inte en tia, utan tio enkronorsmynt ur växelkoppen vid spisen. Jag la dem i jackfickan. Det var kallt ute - friskt hade vissa sagt - och jag var lycklig. På ICA väntade min bok och något gott. Jag visste inte vad. 

151.

Kollegan som hade storhandlat majskolvar på Willys: "de körde någon drive på det". Nu hade han och frugan käkat majs så det "stod ut genom öronen". Kan han verkligen ha sagt det? Det är ju ovidkommande även för ett lunchsamtal. 

150.

Första gången Jean-Claude Pelletier läste Benno von Archiboldi var julen 1980 i Paris, där han studerade tysk litteratur. Han var nitton. 

149.

Nu har jag 2666 på svenska, Roberto Bolaños sista och största roman. 1053 sidor. Jag har aldrig haft ett bättre skäl att säga upp mig. 

148.

Kallpratet är en brutal manifestation av livets meningslöshet. Jag gör allt för att undvika det. Jag tar omvägar runt platser där det hänt tidigare, även om inget säger att det kan hända där igen. Ibland tar det flera timmar att gå hem från jobbet. 

147.

Vakna. Stänga av väckaren. Kissa. Ta på kläder. Bädda sängen. Äta frukost. Läsa tidningen. Borsta tänderna. Kamma håret. Gå på jobbet. 

146.

Borsta tänderna. Släcka jordgloben. Stänga datorn. Ta ut linserna. Ta på glasögonen. Läsa bok. Ställa väckaren. Sova. 

145.

Jag minns den lilla fågeln som dog mot mitt vardagsrumsfönster. Vad skulle den in hit och göra?

144.

Idag fick jag en present av Oskar för att jag klarade av Lidingöloppet. Det var en bok. Jag blev glad. Sedan klippte han av sladden till mina hörlurar. "Du ska inte tro att jag tycker om dig" sa han och gick. 

143.

På tåget hem från Stockholm var jag så uttråkad att jag tittade igenom alla mina oskickade SMS. Alltså meddelanden jag påbörjat men avbrutit, på grund av fylla eller ånger, och som sedan blivit sparade som utkast. Min favorit är: Kokosnöten var en maracas. Människan är till för att slitas ut, inte för att värmas upp. Jag undrar vem jag hade tänkt skicka det till.

142.

På gården utanför har barnen från en annan skola rast. De går i mellanstadiet. Jag hör hur någon skriker: "gererå!" flera gånger. Han låter uppgiven. Det känns skönt att man inte är tolv år och måste skrika "gererå!" till sina klasskamrater.

141.

Jag haltar på låtsas bara för att folk ska fråga vad jag har gjort.

140.

Jag är en mästare och ikväll blir jag full på en öl. Full på en öl.

139.

Bokprogrammet Babels programledare Daniel Sjölin frågar den somaliske författaren Nuruddin Farah vad han tycker om bokmässan i Göteborg. Farah svarar: "Too many people, too many books."

138.

Alldeles nyss slog jag armbågen i badrumselementet när jag satt och bajsade. Jag tror att jag träffade en nerv. Lidingöloppet kan vara i fara. 

137.

I somras träffade jag en elev som jobbade med att ge ut nyckelbrickor. Brickorna skulle göra att man fick tillbaka nycklarna om man tappat dem. Jag tog en. Han stod utanför en festival. Jag var full. Det var en dum fyllegrej. Men det fattade inte han, för idag ringde en kille därifrån och frågade om jag ville skaffa en spärrservice till mobilen och kontokorten också. Jag sa att jag ångrat mig. Jag bryr mig inte längre om mina ägodelar. De är för triviala. 

136.

Det finns fortfarande folk som lyssnar på Lars Winnerbäck och läser Paulo Coelho, trots att de närmar sig trettio. Det gör mig trygg. I en värld med så naiva människor borde inget riktigt hemskt kunna hända. Livet är ju en vandring, ibland känns det tungt - det regnar och den mörka vägen är täckt av blöta höstlöv - men sedan ljusnar det och i slutet finner man mening. Svårare än så är det inte. 

135.

Jag skulle vilja bli förföljd. Som i filmerna, att någon kör långsamt efter dig med bil eller gömmer sig bakom en tidning som de klippt hål i. Det verkar roligt. 

134.

Jag såg två personer kyssas. De var över trettio och deras munnar satt fast som sugproppar. Det var en lång kyss, jag såg aldrig slutet, och klockan var bara fem. Plötsligt dundrade två utryckande brandbilar förbi. Jag tänkte att de hade något med kyssen att göra, men jag förstod inte på vilket sätt. 

133.

Jag har tappat bort mitt decilitermått och måste använda de konstiga amerikanska måtten som hon lämnade efter sig. Jag har inte kokat rätt mängd ris på flera månader. Dessutom smakar maten lite bittert. 

132.

Ungefär varannan dag stannar jag på ICA när jag går hem från jobbet. Jag tar en gammaldags korg utan hjul och tänker: "jag har ingen aning vad jag ska köpa". Sedan köper jag ungefär samma sak som jag köpte två dagar innan. Med något exotiskt undantag, typ en paprika. Ungefär en vecka senare slänger jag paprikan i komposten. 

131.

Ärligt talat, vi kan inte sova längre. Det är därför vi hamnat i den här situationen. Jag ska tamefan göra något! Jag ska vattenmärka min profilbild på facebook och kanske skaffa en pin med antirasistiskt budskap. 

130.

Jag la mig i soffan för att sova. Men jag vaknade igen efter en kvart. Det går nog inte att sova i fyra år. 

129.

Förr var Sverige synonymt med Pippi Långstrump, ABBA, schyssta tennisspelare och en allomfattande omtänksamhet. Man kunde resa var som helst i världen och alltid tas emot med öppna armar. De hade hört något om oss och det var positivt. Svenskar var omtyckta. Nu är det slut på den tiden.  

128.

Jag ser månen från vardagsrumsfönstret. Den ser lite annorlunda ut. 

127.

Så har det hänt. Vi har en partiledare i riksdagen som heter Jimmie. Jimmie är 31 år och rasist. Jag tror inte Jimmie förstår vad han har gjort. 

126.

Jag vill varken ha ett förhållande som kan räddas med blommor eller ett liv som får mening av materiella ting. Typ en skoter, ett radhus eller ett par nya jeans. Nej, vänta. Det vill jag visst det. Jag vill och kommer att uppnå fullständig lycka när jag hittar de perfekta jeansen. 

125.

Vem försöker jag lura? Blommor hade inte gjort saken bättre. 

124.

Jag bodde där med en tjej. Vi var båda osäkra. Jag borde ha köpt henne blommor. Det var ju så nära. För nära. Istället var jag en dålig pojkvän. Jag satt mest vid fönstret och funderade. 

123.

En gång bodde jag i en lägenhet ovanpå en blomsterbutik. Jag tyckte om att sitta i köket och titta på kunderna. Ibland var de uppklädda och stressade, på väg någonstans. Jag brukade fundera på vem som skulle få deras blommor. Men jag ville inte veta på riktigt. Deras liv var mer intressanta i min fantasi. 

122.

Fjällrävenjacka, Converse-skor och tygkasse. Nu vore det väl fan om några moderater eller kristdemokrater försöker ofreda mig utanför vallokalen. 

121.

Både Oskar och hans sambo ställer upp för Vänsterpartiet i kommunvalet. De ska få slåss för min röst. Jag ska mjölka den här kossan torr. Ikväll bjuder de på middag. Sedan ska jag hålla i en liten debatt. Kärnfrågan: folk - för eller emot?

120.

Stor intervju med författaren Ian McEwan i DN. Han är briljant. Enligt honom är det sämsta med att vara författare att bli avbruten. Att år 2008 boka in en föreläsning 2011. Tänka att det är långt bort men plötsligt är du där och det avbryter ditt skrivande. Låter som ett ganska bra liv ändå. 

119.

Sent en kväll för tretton år sedan satt Townes van Zandts äldste son i sin bil och lyssnade på radio. De spelade tre av hans pappas låtar på raken. Då började han ana oråd. Jag brukar tänka på det där ibland. När Neil, Bruce, Bob eller Leonard dör är det så jag vill upptäcka det. Tre låtar, sent en kväll, ensam i en bil. 

118.

Det sägs att man inte förstår ironi förrän man är typ tolv år gammal. Det låter troligt. Men när lär man sig att vara allvarlig?

117.

Nyhetsflödet på facebook är som en väldigt dålig blogg. Men ibland blir man överraskad. Som när någon skrev: kollar facebook. Det är som att ringa till någon och säga: "nu pratar jag med dig på telefon." Synd bara att inte personen skrev det som ett skämt. 

116.

I somras lovade jag en söt tjej från organisationen Djurens Rätt att skänka 50 kronor i månaden och bli djurfadder. Hon stod i ett tält på en festival. Jag var full. Det var en dum fyllegrej. Men det fattade inte hon, för idag ringde en kvinna därifrån och frågade efter mitt kontonummer. Jag sa att jag ångrat mig. Jag bryr mig inte längre om djuren. De är för många. 

115.

La just märke till min överarm. Den är kritvit. Det känns som om sommaren inte fanns. Vi var aldrig i Sevilla. Spanien vann inte VM. Sommaren var en illusion; jag har suttit här hela tiden.

114.

När George Clooney var i Östersund blev han förvånad över hur länge det var mörkt. De kunde bara filma under fyra timmar av dygnet. Resten av tiden fördrev han med att titta på filmer och läsa manuskript. Det fanns inget annat att göra. Jag ser inte så mycket film och jag läser romaner istället för manus, men annars lever jag precis som George Clooney. När han var i Östersund. 

113.

50 Cent - medelmåttig rappare men genial twittrare: "So I just got off the phone with my son. he said don't tweet about my mama. I said aint you supposed to be in school stop fuckin with me."

112.

Under helgen såg både jag och Oskar dokumentärfilmen Man on Wire, om fransmannen Philippe Petit som gick på lina mellan WTC-tornen. Jag gillade den. Oskar gillade den inte. Det här har vuxit till en gigantisk schism mellan oss. Vi har inget att säga varandra längre och jag har svårt att förstå vad jag någonsin såg i den här människan som gjorde att han en gång blev min vän.

111.

Jag skulle göra en stor pil i kalendern för att visa att något tar upp en hel dag. Men jag ritade slarvigt och pilen blev väldigt lik en penis. Dessutom hann jag glömma vad jag skulle göra den dagen. Nu har jag bara en stor penis över nästa tisdag.

110.

Facit, nya skivan med Säkert!, verkar bra. Jag lyssnar på den och bygger ett fort av pocketböcker. Egentligen är det ett helt land. Men fortet är det enda som ni kan se.

109.

Ibland tänker jag på författaren Jean Genet. Jag önskar att jag kunde prata om honom också, men jag vet inte hur namnet uttalas. Han åkte fast flera gånger för att ha stulit böcker. Det respekterar jag. Men jag undrar om han tilläts läsa i fängelset. Tråkigt annars. 

108.

Nu har jag betalat räkningar: telefon, hyra, hemförsäkring, el och TV-licens. Det går dåligt nu.

107.

Jag är väldigt känslig. Idag på biblioteket stod jag bakom en kvinna i kön till infodisken. Hon letade böcker för barn som just fått glasögon. Historier om någon tuff ungdomshjälte som lever ett normalt liv trots sitt synfel. Nu kan jag inte sluta tänka på den där ungen som absolut inte vill ha glasögon, och mamman som kommer hem med Bamse och bara: "men kolla Teddy då, han är väl häftig?"

106.

Jag gick till skolsköterskan och bad om en Ipren. "Ta två" sa hon och log. Jag undrar vilket datum hon har.

105.

Oskar säger att resten av personalen har vadslagning om när jag blir utbränd. Jag har snackat med Martin. Han har satt en hundring åt mig, på fjärde november. Snart kan man casha in.

104.

Hon tog bort de små locken med hål i som sitter under korken på kryddburkarna. Hon tyckte det var lättare så. Men hon sa aldrig till mig att hon gjort det, jag fick göra den lilla upptäckten själv. Nu är det fem månader sedan hon drog och jag har fortfarande inte lärt mig. 

103.

Man kan sitta på balkongen idag, om man har mycket kläder på sig. Jag såg en liten pojke och en gammal tant, kanske hans mormor. Pojken gömde sig bakom en björk för att skrämma henne. Hon såg honom men spelade ändå överraskad. Jag tänkte: "vänta tills du blir äldre pojk, då är det ingen som låtsas längre." 

102.

Jag trodde att jag hade bokat tvättid. När jag kom ner med korgen märkte jag att det inte alls var så. Det var Jansson i 4b som bokat den här tiden. De senaste fem minuterna kan mycket väl vara de mest misslyckade i hela mitt liv. 

101.

Igår gick vi på krogen och tittade på folk. Vi såg unga män bryta arm, sedan gick vi hem. August Strindberg tyckte synd om människorna. Jag tycker illa om dem. Det är inte samma sak. 

100.

Etthundra inlägg skrivna i blindo, utan kommentarer, bara för mig själv. Jag är stolt. Men nu öppnar jag fältet, bara för en dag. Jag är trots allt sjukligt narcissistisk; jag hade inte gjort det är utan hoppet om att någon faktiskt läser det. Så berätta för mig hur ni vill ha bloggen: mer personlig, kryptisk, cynisk, apatisk, poetisk eller putslustig? Får jag färre än fem kommentarer tar jag det som ett tecken på att jag borde lägga ner fullständigt. 

99.

Det här är en sån helg då jag borde jobba med romanen. Eller drömmen om romanen. Men det känns så väldigt tungt att plocka upp där jag slutade. Och det blir ju ändå aldrig så bra som jag vill att det ska bli. 

98.

Vi drack vin och spelade TP. Du var rödhårig och längtade bort. Jag tror jag brukade vinna för det mesta, jag visste ju mer om sport. 

97.

Det är mörkt ute nu. Grannarna bråkar. Jag hatar hans röst. Under veckan har jag fått 27 SMS från elever. En macka och ett glas svartvinbärssaft. Jag försöker dränka allt med The Naima Train. 

96.

Nu är det fredag. Då brukar jag lyxa till det lite och äta bajs till middag. 

95.

Jag har alltid varit fascinerad av folk som ringer in till radio. Vilka är dessa människor? Oftast har de inget att tillföra ämnet. De vill bara "snacka lite". Kanske har de behov av att höras och känna sig viktiga. Ungefär som bloggare. 

94.

Kaffeautomaten var trasig igår så idag tog jag med eget kaffe till jobbet. Nu sitter jag ensam på kontoret och dricker termoskaffe. Det känns som att jag är på en väldigt tråkig utflykt.

93.

Idag mötte jag hon som jag alltid ser på konserter och festivaler. Hur vi egentligen känner varandra har nog båda glömt. Nu gick hon med en barnvagn. Hon har nog fått barn. Det såg ut som om hon ångrade sig. Som om hon var Helga Gregorius på väg hem till sin äcklige pastor. 

92.

Alldeles nyss pratade Greta om mannen i skolcafeterian. Hon kallade honom för Mustafa istället för Mohammed. Jag vet inte om hon sa fel eller om det var menat som ett rasistiskt skämt. Jag tillrättavisade henne utan antydan till ett leende. Sedan spottade jag henne i ansiktet, för att vara på den säkra sidan.

91.

Jag släckte lampan för att gå men vi blev kvar längre. Svag eftermiddagssol från två fönster. Det kändes fel att tända igen, som att förutsätta att vi skulle stanna. Jag tog inte ens fram en stol. Jag bara stod där och skiftade tyngden från ena benet till det andra. 

90.

Ibland hör jag röster. Inte i mitt eget huvud, utan riktiga röster. Jag vet inte var de kommer ifrån. Förmodligen från någons mun. 

89.

Karlsson på taket - fanns han på riktigt eller existerade han bara i Lillebrors fantasi? Jag minns inte hur det där var. Undra hur det gick för Lillebror egentligen. 

88.

Mitt på gatan låg en död mås, fortfarande väldigt vit. Den hade säkert blivit påkörd av en bil. Jag tänkte att de ofta lever på gränsen, de där fåglarna. Och sekunden innan måsen dog tänkte den nog: "Fan också, nu gick jag för långt." 

87.

Jag har TV10. Jag vet inte varför. Många av mina kollegor har inte TV10 och klagar högljutt över att de inte kan se matchen ikväll. Jag har inte bjudit hem någon av dem. De kan gott läsa en bok eller nåt.

86.

Låt säga att mitt riktiga namn spelar en viktig roll i en populär Carola-låt. Idag har två kollegor hälsat på mig genom att sjunga den melodin. Då är det svårt att verka trevlig. "Hehe, som i låten..."

85.

Imorse upptäckte jag att jag hade glömt att låsa dörren över natten. Och nu kan jag inte hitta min konservöppnare. Otäckt. 

84.

Jag lånade en fransk film på biblioteket. Tänkte också betala min skuld på nittio kronor, men kvinnan i informationsdisken såg så girig ut. Nu har jag sett filmen och känner mig fortfarande sjuk. Orkar inte göra någon mat.

83.

Ett år till, egentligen mindre än så. Sedan ska jag göra något annat. Jag vet inte vad. Låsa in allt jag äger och slänga nyckeln i en flod. 

82.

Fjäril, zebra, påfågel, kronhjort och svan. Dagens tema: vackra djur.

81.

Från balkongen såg vi en polisbil köra långsamt fram och tillbaka. Flera gånger. De letade nog efter en tjuv. Eller så hade de bara tappat något. 

80.

Jag går och lägger mig med skammen. Jag går och lägger mig med skammen över att ha dragit så många billiga skämt om alkohol. Skämten som går ut på att någon frågar vilka glas som är alkoholfritt och inte. Och svaret måste alltid vara något gubbroligt. Jag går och lägger mig med skammen över att ha tillfredställt det behovet. 

79.

Jag vill kunna ligga raklång i sängen och få in hela kroppen under täcket. Men det går inte. Antingen sticker fötterna ut, eller huvudet. Jag önskar att jag kunde försvinna helt i det varma mörkret under täcket. 

78.

Det var kallt ute och jag hade bara skjorta och fluga. Imorgon är jag nog förkyld, på riktigt. Några dagar senare är jag frisk och kry. Och med tiden blir jag förmodligen sjuk igen. Så fortsätter det livet ut. Sjuk. Frisk. Sjuk. Frisk. Men varje gång jag lyssnar på "New Dawn Fades" mår jag precis likadant.  

77.

Karls syster gifter sig idag. Jag och Martin ska hjälpa till på mottagningen. Ställa fram mat och duka undan. Och smygsupa. 

76.

Grannarna i lägenheten under röker på balkongen. Det störde mig tidigare. Men i samband med att mina förhoppningar på livet stadigt raserats sedan jag flyttat hit börjar jag mer och mer uppskatta röklukten. Jag kan till och med längta efter deras attacker av cancerhosta.  

75.

Nu vet jag vad det är som äcklar mig. Det var något jag åt, för tio år sedan. 

74.

Psoriasis. Roligt ord. 

73.

Jag gick till jobbet och lyssnade på Vit Päls när jag plötsligt hörde mitt namn. I ett öppet fönster några våningar upp stod en morgonpigg vän. Hon frågade hur jag hade det. Jag kunde inte ge något bra svar.

72.

Jag blev väldigt förtjust i flickan som klippte mitt hår. Hon var söt och pratade intressant om ovanliga husdjur och fadderbarn i Ukraina. Jag gillar henne, ungefär som doktor Glas gillar Helga Gregorius. Hoppas hon är olyckligt gift och otrogen. Då ska jag giftmörda hennes man.

71.

Jag använde fyra äpplen till middagen och kastade åtta efter en unge som spelade allan nere på gården. Nu har jag bara 36 kvar. 

70.

På väg hem från jobbet träffade jag en bekant. Hon skulle ut och promenera med en väninna. Jag skulle hem och tina upp kyckling. Det sa jag inget om. Jag sa något annat, något lättsamt om vädret. 

69.

Jag är väldigt aktiv på mitt jobb och passiv på min fritid. Ibland tänker jag att det vore bättre om det var tvärtom.

68.

Jag hällde ut hinken med äpplen och räknade dem. 48 stycken. Nästa gång jag pratar med mamma ska jag fråga vad jag ska göra med 48 äpplen. Hon kommer att svara: "Men du kan ju ta med dem till jobbet och bjuda." Mamma tror fortfarande att jag är en person som tar med en hink äpplen till jobbet. 

67.

Idag passerade min pappa Östersund på väg till Åre. Han stannade och ställde en hink med äpplen och en äppelkaka utanför min dörr. Mina föräldrar tycker uppenbarligen att jag borde äta mer äpple.

66.

Ibland saknar jag Irland. Allt var så enkelt. Men jag måste vara ärlig mot mig själv; det hade aldrig fungerat mellan oss, inte i längden. Jag är en människa och Irland är ju ett land. 

65.

När jag var liten gick ett rykte om att första numret av Kalle Ankas Pocket var värt svinmycket pengar. Typ 1000 kronor. Det var mycket när man var liten, ofattbart mycket. Pappa har fortfarande två exemplar hemma i bokhyllan. Mint condition. Nästa gång jag är hemma ska jag sno dem, sälja på Blocket och köpa Polly för pengarna. Eller ananas, det är också gott. 

64.

Jag gick till sovrummet för att hämta en bok men tog med mig väckarklockan istället. Som straff för min tankspriddhet tvingade jag mig själv att läsa väckarklockan i en timme. Nu vet jag hur man ändrar tid på snoozen. Jag har alltid känt att nio minuter är den optimala snoozetiden. Nu ska jag prova åtta. Allt kan hända. 

63.

Det är alltid lite svårt att förhålla sig till elevkommentarer som: "28, då är du yngre än mitt ex."

62.

Mannen som spelade reggae på innergården under natten och försökte lära sig Cornelis på kaféet dagen efter. Han drack pils och undrade vad dagg var. Jag förklarade. Han blev glad och fortsatte öva in "Grimasch om morgonen" på sin gitarr.  

61.

Syrrans kompis som bodde i ett kollektiv där ingen köpte toapapper. Till slut var någon tvungen att torka sig med Illustrerad Vetenskap. Det roliga med historien är inte att någon torkar sig med en tidning. Det roliga är att man får veta just vilken tidning det var. 

60.

Det var kul att hamna på fest hemma hos anarkister och socialister i Svartlamon under kvartersfestivalen Eat The Rich och hitta en Kalle Ankas Pocket på soffbordet. Vi skrattade åt det, jag och han som liknade Isaac Brock. "Inte Beckett direkt" sa han. Tror jag. 

59.

Jg är i Trondheim. Det är svårt tt logg härifrån. I Norge finns ju inte de tre först okstävern i vårt lfet.

58.

Såhär ser jag ut, enligt Oskar. Det tog honom fem timmar att göra den. Arbetstid.

57.

På golvet vid diskmaskinen i personalrummet satt en liten pojke och lekte med en leksaksbuss. Jag frågade honom vart bussen var på väg. Han svarade inte. Lika bra det, jag hade ju ändå inte fått plats.

56.

Mannen som jobbar i skolcafeterian heter Mohammed. Han har en radio där. Det är Mohammeds radio. Jag undrar om han någonsin spelar Warren Zevon på den.

55.

Jag funderade på att lägga till "men hon sänker aldrig" som avslutning på mitt förra inlägg. Men där blev jag plötsligt försiktig. Kände att tragiken har vissa gränser. Fegt. 

54.

Vissa kvällar spelar jag musik i ett rum och sätter mig i ett annat. Sedan sitter jag där och låtsas som att jag bor med någon. Ibland ropar jag: "sänk!" 

53.

"Jag gifte mig med henne för det verkade jobbigt att göra slut" är ändå en väldigt bra låttitel. Simon Gärdenfors borde sommarprata. Då skulle jag lyssna. Men nu är ju sommaren slut. 

52.

Det finns få saker som är fulare än män som joggar med ryggsäck. Ibland ser jag dem från köksfönstret. Jag står där och äter ett päron. Jag står där och tänker på vad de kan ha i sin ryggsäck. 

51.

Vissa personer tycker det är roligt med ord som kan ha två betydelser och säger saker som: "vi får se vad som händer och fötter." De borde skjutas.

50.

Jag åt en alldeles för liten lunch och blev vansinnigt hungrig vid halv tre. Var tvungen att sälja en bonuscheck från ICA på tjugofem kronor till Oskar för att ha råd med en macka i kaféet. Han gav mig bara tjugo spänn, det aset. It's a hard knock life.

49.

Det här är en sån kväll då man ramar in bilder och hänger upp dem där ingen ser. Men jag har inga ramar. Eller så hade man kunnat spela korpfotboll. Men det regnar och jag är less på att alla är så seriösa. Om jag ändå hade några ramar. Eller åtminstone varit rökare, då hade jag kunnat stå sådär poetiskt på balkongen och tvingat i mig en cigarett under regnet. Och tänkt på Portugal.

48.

Toaletten på våning 6 luktar sjukhus. Ibland går jag dit och låtsas som att något allvarligt har hänt. Med spegelns hjälp kan jag både vara doktor och patient.

47.

Jag handlade på ICA och tog lite av varje utan någon lista eller plan. Jag impulsköpte mördegskex. I kassakön träffade jag Karl. Han pekade på mina kex och sa: "kolla, mördarkex!" Nej, det gjorde han inte. Jag ljög. Karl är för bra för en sådan kommentar. Men han bar kostym, det gjorde han faktiskt. 

46.

På vägen hem från jobbet blev jag utstirrad av en man i en vit Opel. Han kanske trodde att jag var någon annan, någon han kände, en gammal vän eller bara en bekants bekant han träffat på fest. Men det var ju bara jag. 

45.

Jag tittar på "No Country for Old Men". Funderar på att alltid gå runt med stängd mun. Sammanbiten. Funderar på och att sluta prata. På sin höjd svara på tilltal. Kortfattat. Kvickt. 

44.

Jag ser Jan Björklund från mitt köksfönster. Han står där och flinar morgon, middag och kväll. Men under natten har någon varit där och skrapat bort hans ansikte. Hans nya utseende gör honom mycket mer sympatisk. 

43.

Det heter tumme, lillfinger, ringfinger, pekfinger och fuck you-finger. Inget annat.

42.

Vi gick på en promenad och letade efter konstnärliga vänner. Alltså främlingar med ett visst kulturellt intresse som skulle kunna tänka sig bli våra bekanta. På Färgfabriken träffade vi en aspirant, men ingen av oss vågade ta initiativet. Sedan gick vi på Shell och köpte en glass. Solen sken och löpsedlarna var intetsägande. 

41.

Jag minns plötsligt hur jag och Oskar låtsasbråkade igår. Verbalt förstås, vi är inte fysiska. Tror till och med någon filmade det hela. Jag var hans manager och han var stjärnan känd för att göra "Masken" på fest. Dansen där man ligger på mage och gungar fram och tillbaka. Bråket handlade om hur han gått ner sig och tappat tron på sin konst, medan han påstod att jag svikit honom och inte fixat några bra gig. Ärligt talat, vem vill uppträda på en personalfest i en lada två mil utanför Östersund? Efter några öl gjorde han det ändå. 

40.

Äggochkaviarmackan var inte lika god som jag hade föreställt mig när jag väntade på att ägget kokades. Stor intervju med Per Wästberg i DN. Han har aldrig blivit lämnad men tror sig ha tillräckligt med livserfarenhet för att kunna leva sig in i hur det känns. Nu ska jag läsa Paul Bowles självbiografi tills någon ringer och säger att jag ska göra något annat. Kaffet blev bra.  

39.

Jag var duktig på kickoffen. Duktig. Jag pratade med många, inte bara Oskar. Vi höll till i en lada på landet med utsikt över Storsjön. Jag tänkte ibland att det är mitt ansvar att folk har roligt. Sedan tänkte jag: men varför tänker jag så? Sedan fortsatte jag att tänka så. Jag tror att de flesta hade roligt. De skrattade ju. Ibland åt mig. Jag var en clown, som vanligt. 

38.

Att vi stack från förfesten och rusade genom Storsjöyran för att se Elliott Murphy. När vi hörde "Sonny" sprang vi ännu fortare. Ställde oss längst fram och bara gapade. Jag fattade inte hur man kunde spela gitarr som Olivier Durand spelade gitarr och under "On Elvis Presley's Birthday" var det nära att jag grät. Jonas fångade ett plektrum. Det var inte många som fattade hur bra det var, Winnerbäck spelade ju samtidigt. Fint sommarminne. 

37.

Imorgon ska vi ha kickoff. På kickoff har man skjorta eller något annat fint. Jag ska ha skjorta. Vår kickoff börjar klockan ett. Före det kan jag inte ha skjortan. Då förknippas den med arbete och blir alldaglig, stämplas som använd, tappar sin glans och passar inte längre in på fest. Så jag går till jobbet i t-shirt, byter om på toaletten strax före ett och låtsas som om ingenting har hänt. Livet är så ynkligt ibland. 

36.

Jag tog kaffet och boken ut på gården och satt där i en trekvart. Sedan gick solen ned bakom ett hus. Då blev det kallt, speciellt vid låret där jag har ett hål i mina jeans. Så jag gick in istället. Det hade jag nog gjort även om mina jeans varit hela.

35.

En av mina nya kollegor fick behålla sin pulsklocka när han slutade i försvaret. Men han sålde den ganska snabbt. De fick behålla nästan alla idrottsgrejer. Förutom gympaskorna, de köpte han loss till ett rabatterat pris. Men pulsklockan fick han behålla. Jag nickade och höll med, tuggade min lunch, nickade och sa: ”jaha ja, du fick behålla den alltså.”

34.

Jag vet inte vad som är värst med att betala räkningar, att man förlorar pengar eller att det är så förbannat tråkigt. Vägen till helvetet är kantad av oändliga OCR-nummer. Jag skulle gärna betala någon att betala mina räkningar. Kontant förstås. 

33.

Ont i huvudet två dagar i rad. Jag vet orsaken: den årliga metamorfosen. Jag håller på att förvandlas från mitt ärliga sommarjag (som går runt barfota i stillhet och tänker egna tankar) till mitt falska arbetarjag (som ler, lyssnar och låtsas bry sig om allt och sedan går hem alldeles tom).  

32.

Under tennismatchen såg vi en polishelikopter. Jag funderade en stund på hur det skulle vara att jobba som helikopterpilot. Jag undrar vad de tänker på innan de går och lägger sig på kvällen? Tidigare idag åt jag lunch med några kollegor. Vi gick på restaurang. Alla valde dagens rätt. 

31.

Mejlade just Skatteverket: Jag har ännu inte betalat in min restskatt och nu har jag slarvat bort avin. Kan vi ordna detta på något sätt? Jag hoppas att svaret blir: Det är lugnt, vi skiter i det där.

30.

Av mina nya kollegor tycker jag att Greta verkar vara mest intressant. Hon presenterade sig inte med namn utan sa bara: "Död åt Tengil!" Att hon heter Greta har jag fått gissa mig till. 

29.

Det här med att de satt in fönster i våra kontorsdörrar har radikalt försämrat min arbetssituation. Jag kan inte längre sitta tyst och låtsas att jag inte är där när någon knackar. Folk ser mig och klampar rakt in. Idag var jag tvungen att sätta upp en lapp: Stör ej! (Facebookar), men det hjälpte inte. 

28.

Nu har Oskar också börjat blogga. Han råkade se att jag hade en. Nu har vi varsin blogg, men inget liv.

27.

Jag delar rum med en kollega. Han sitter mittemot mig. Vi kan kalla honom Oskar, vad han heter i verkligheten spelar ingen roll. För en timme sedan skrev han ut sitt schema och satt upp det på väggen. Nu har han flyttat på det tre gånger. Han verkar dum i huvudet.

26.

Sista kvällen av sommarlovet (jag tycker inte om ordet semester, så jävla gubbigt). Man skulle kunna sitta på balkongen hela natten; röka, dricka vin, lyssna på "Comin' Back To Me" med Jefferson Airplane och tycka synd om sig själv. Men så skön är jag inte. Jag går och lägger mig istället. Och tycker synd om mig själv. 

25.

Att komma hem är en ungersk självmordslåt. "Gloomy Sunday". Jag hittade tvåhundra dollar i postfacket. Alltid något. Men dem kan jag köpa något roligt, typ en undulat. 

24.

Rödvin till nattmackan. Öl till maten. Kaffe på maten. Kaffe till tårtan. Öl i bilen. Alkoholfri champagne. Bröllopsvals. Vin till maten. Öl efter maten. Skål efter talen. Skål, skål, skål. Skålfest. Tårtfest. Bröllopsfest. När jag byter buss i Sollefteå ska överlämna mitt liv åt Satan. 

23.

Varför blåser det ute? Jag förstår inte det där. Var kommer vind ifrån? Jag har ont i huvudet. 

22.

Snart ska jag på bröllop. Jag hoppas man får gratis sprit och att de spelar "Paper Planes" i kyrkan. 

21.

Facebook är blått och Spotify grönt. Men det finns andra färger också.

20.

Farfar är inte heller på Way Out West så jag åkte till honom och käkade middag. Vi pratade om Sundsvalls storhetsvansinne. Sedan fick jag låna ett par finskor. Han har extrasula i vänsterskon eftersom hans vänstra fot är mindre än den högre. För mig är det tvärtom. I övrigt är vi ganska lika farfar och jag. 

19.

Jag klippte gräsmattan och nynnade på "Breaking Locks" av Adam Green. Det var en fin stund. Kändes bra att göra lite rekorderligt sommararbete. 

18.

Mina föräldrar har nya grannar: ett par i min ålder. De har bil, hus och ordnad tillvaro. Och barn förstås. Jag är fortfarande barn i vår familj. När mamma pratar med dem brukar jag gömma mig. I eftermiddag låg jag i fosterställning på altanen och lyssnade när den unge mannen grejade med en maskin. Först trodde jag att det var en radiostyrd bil. Sedan insåg jag att det nog var något mer vuxet, typ en häcksax. Jag önskar att jag hade en radiostyrd bil.

17.

Jag hoppade av i Lunde och sprang sista biten till Kramfors. Samma väg - fast i motsatt riktning - som mina bröder och systrar gick 1931. Men mig var det ingen som sköt på. Jag ses tydligen inte som ett hot.

16.

När jag kom till badplatsen stod det redan två bilar på parkeringen. Då vände jag. De kunde ju vara otrevliga. Eller några bekanta.

15.

Jag funderar på att radera alla mina vänner på facebook och sedan lägga till andra personer med exakt samma namn som de vänner jag just tog bort. Det skulle bli väldigt absurt. Som något av Kafka. Facebook-Kafka.

14.

I dagens DN finns en bild från fotbollslandslagets träning. Zlatan sitter på en fotboll, alla andra står. Varför är det ingen som säger till honom att bollen blir oval?

13.

Jag springer så ofta att det blivit ett beroende. Idag har jag inte sprungit. Det gör att jag känner äckel och självhat. Jag är äcklig. Helt värdelös. Inte bra på något.

12.

Dumt nog läser jag om Way Out West på musikbloggen PSL. Av deras "tolv vi inte missar" på klubbarna under festivalen missar jag alltså alla tolv. Jag ska ju på bröllop.

11.

Jag såg en geting som fastnade i ett spindelnät. Det var i hörnet av köksfönstret. Jag såg på när spindeln närmare sig. Getingen sprattlade och fräste, och fastnade alltmer. Spindeln backade tillbaka till sitt hörn och avvaktade. En timme senare var getingen död. Jag skäms över att jag inte gjorde något. Jävla spindel.

10.

Häromdagen letade jag förgäves efter ett speciellt ord. Alldeles nyss läste jag det i en bok: pressveck. Jag minns inte i vilket sammanhang jag tänkte använda det.

9.

Nu har jag varit här på torpet i över en vecka. Jag duschar under två dunkar vatten och uträttar mina behov på dass eller i skogen. Trots det känner jag mig fräschare än på länge. Jag sover i en våningssäng, i överslafen trots att ingen sover under. Jag är 28 år. Jag springer en timme om dagen, resten av tiden läser jag, lyssnar på radio eller försöker skriva. På måndag börjar jag jobba.

8.

Jag sov länge och drömde att jag var på en stor fest. Stämningen var stel och avvaktande. Värden bjöd på plättar som han gjorde i ugn. Vissa ville ha kanel och sirap på sina, andra ost och skinka.

7.

Ikväll var jag på vernissage. Träffade en äldre dam som trodde att jag hette Fredrik. Konstigt. Sedan kollade jag på foton från Jerusalem och drack något som kan ha varit cider.

6.

Enligt Radio Västernorrland har försäljningen av husbilar ökat med 30 procent. På lördag ska jag på bröllop. Då ska jag använda denna nyhet som isbrytare.

5.

Läste nyss serierna i Tidningen Ångermanland. Fantomen var roligast.

4.

Jag åt sillunch med mamma och lyssnade på Björn af Kleens sommarprogram. Han pratade om adeln och spelade "Warning" med Biggie Smalls. Det var fint att äta sill med mamma och lyssna på Biggie Smalls.

3.

Småbarn och hundar är vanliga som profilbilder på facebook. Även om profilen egentligen tillhör någon annan. Om jag någonsin får barn ska jag ha en bild på en hund.

2.

Expressen är sämre än Aftonbladet. Jag kan inte förklara varför, den är bara sämre. Som en sämre människa av två dåliga.

1.

Man ska inte blanda ihop toast och rostat bröd. Det är inte samma sak. Inte i min värld.