torsdag 28 oktober 2010

216.

Spanien är ett land där man dansar tango. 

215.

Idag knackade två elever på och frågade efter Oskar. "Vi kommer med hans småkakor" sa de. Oskar tycker väldigt mycket om småkakor. De la lådan på hans skrivbord och lämnade en liten lapp som sa att de skulle komma tillbaka senare för betalning. På eftermiddagen frågade Oskar om jag hade hundra spänn. Småkakorna var redan slut.

onsdag 27 oktober 2010

214.

Jag klipper mig oftare nu när jag hittat en frisör jag gillar. Inte sedan jag var elva år - och gick till Tommys morsa som klippte en i örat och aldrig frågade hur man ville ha det - har jag varit stammis hos en frisör. Idag pratade vi hela tiden. Jag var rolig, intressant och vaken. När jag skulle gå frågade hon: ”har du någon tjej?” Jag svarade nekande. Då sa hon: ”okej, då behöver du inga gratisprover på inpackning." 

213.

Oskar kallade Gretas son för ett praktarsel. Det var väldigt roligt. Inte till honom alltså, och inte framför henne, bara till mig över MSN. Pojken är typ tolv år. 

tisdag 26 oktober 2010

212.

Tråkiga kvällar med müsli utan russin. Nyduschad i en tröja man aldrig använder offentligt. Och så müsli utan russin. Det är så alldagligt, så outsägligt torftigt. Men man vänjer sig. 

måndag 25 oktober 2010

211.

Jag är inte stolt över det förra inlägget. Å andra sidan kanske det bara var min syster som förstod det. Obegriplighet är ju bättre än den sortens ordvitsar. 

210.

"Javisst!" kanske de svarar. Och då säger jag: "är det säkert!?"

209.

På fredag kommer Anders och Håkan. Det blir trevligt. Någon gång under helgen ska jag fråga dem: "får jag köpa en öl till som man gör i Norrlands inland?" 

208.

Oskar och jag har beställt kläder på internet. Oskar höll i beställningen och beställde förstås fel storlek till mig. Enligt honom var jag otydlig. Enligt mig lyssnade han inte. När vi hade bråkat om det ett tag märkte jag att jag inte längre sa "du lyssnade inte på mig" utan "du lyssnar inte på mig". 

207.

Greta tar ofta med sig sina barn på jobbet. Aldrig samma barn. Hon har många. Hon är som en galen kvinna med tjugo katter, men istället för katter har hon barn. Idag satt en dotter i korridoren och spelade blockflöjt när vi hade personalmöte. Jag gick ut och gav henne en femkrona, sedan blev det tyst. 

söndag 24 oktober 2010

206.

När han sa att vi skulle gå på fest trodde jag verkligen det. Att vi skulle gå på fest. Inte att vi skulle sitta några stycken i en soffa, se på hockey och dricka öl. Jag hade glömt att det är fest i Kramfors. 

205.

Alla måste tro på nåt. 

204.

Jag älskar Almedal. Alla måste tro på nåt, men jag tror jag vill ha en drink till. 

203.

Nästa gång jag sitter i en ljuddiskussion, då tar jag livet av mig. Jag bryr mig inte hur den där scenen i Black Hawk Down låter på olika ljudsystem. Jag bryr mig inte. Jag hatar HD-kvalitet. Det ser för verkligt ut. Jag förstår inte hur folk hittar varandra. Jag förstår inte hur folk kan acceptera andras idiotier. Jag är en idiot. Jag räknar inte med att någon någonsin ska förstå mig. 

202.

Jag tycker det är okej att folk säger "Dollar". Jag har accepterat det. Jag vet att man menar lågpriskedjan Dollarstore. Man säger så i Kramfors. Inget konstigt med det. Men när man börjar säga "Ladies", som om det var helt normalt. "Vi var på Ladies igår." Ingen frågar vad man menar. Alla vet. Jag vill inte leva i den världen. 

lördag 23 oktober 2010

201.

Jag springer min runda och ser stora bilar på garageuppfarten vid hus. Därinne leker barnen framför teven och föräldrarna lagar mat. Kanske ska de få gäster. Det är lördag. Jag ser blott en människa ute, en långhårig man som plockar upp fallna äpplen och lägger dem i en skottkärra. Han har en kratta också. Det blir fint på gården. 

200.

Jag är i Kramfors. Det är kallt och soligt. Jag har sett perrongen, viadukten och rondellen som byggts för att anpassa staden efter den nya järnvägen. Under hela mitt liv har aldrig sett ett tåg i Kramfors (förutom den där gamla vagnen som lyftes bort från rälsen och gjordes om till pizzeria). Men nu ska det tydligen bli ändring på det. 

torsdag 21 oktober 2010

199.

Jag har spelat innebandy ikväll. Det är roligt på ett genuint och primitivt sätt. När jag var liten spelade vi på gatan utanför vårt hus varje kväll. Med nedslitna klubblad och en boll proppad full med bitar från en plastpåse så att den skulle studsa mindre. Målburarna gick sönder med jämna mellanrum. Då svetsade pappa ihop dem. Man såg aldrig när han gjorde det, helt plötsligt var det bara gjort. Jag undrar om jag någonsin har tackat honom för det. Å andra sidan vet jag inte om han gjorde det för vår skull eller för att han tyckte det var kul att svetsa. 

198.

Tanten lever. Hon hade bara varit i Stockholm och hälsat på sin dotter. Inte död alltså, bara bortrest. Hon ringde faktiskt på och så det. Vad hennes dotter gör i Stockholm har jag ingen aning om. 

onsdag 20 oktober 2010

197.

Min granne har inte tagit in tidningen på tre dagar. Jag undrar hur länge jag ska vänta innan jag ringer polisen. Man vill ju inte vara den där känslokalle grannen som agerar först när det börjar lukta. Ensamma kvinnor i hennes ålder reser väl inte bort mitt i veckan?

196.

Jag gick omvägen förbi universitetsbiblioteket. Det är ganska nybyggt; högt till tak och moderna möbler. Men inga människor. Jag stod vid ingången och lärde mig öppettiderna utantill. Sedan gick jag hem och stekte blodpudding. 

195.

Jag gillar att gå ut på rasterna och snacka med elever. Kolla hur de mår. Idag gick en riktig lärare förbi, han stannade till och skällde ut en elev för att den hade fötterna på bordet: ”så gör du väl inte hemma!?” Jag hade inte ens tänkt på det, eftersom jag inte bryr mig och faktiskt gör så även hemma. En konstig stämning uppstod. Jag hade inte skött mitt jobb. Det är det här jag borde göra: se till att slynglarna tar ner fötterna från bordet. Allt annat är oväsentligt, elevernas psykiska hälsa till exempel, det är inte vårt problem. Men helvete om det blir smuts på borden!

tisdag 19 oktober 2010

194.

Genom köksfönstret ser jag den första snön. Jag står en stund och tittar på flingorna som fladdrar under gatlyktan och jag tänker på just ingenting. Lite senare sitter jag vid facebook. Folk kommenterar snön. Några positivt, andra negativt. Jag tittar ut igen. Nu har det slutat snöa. Jag stänger ner facebook.

193.

Vi sa "hej då!" till varandra men sågs igen några minuter senare. Han hade bara gått på toaletten eller till personalrummet för att hämta något. Vilket misslyckande. Vad skulle vi nu säga? Ingenting. Det blev leendet och nicken.

192.

Jag är inte litteraturkritiker på Dagens Nyheter. Det är synd. Om jag varit det så hade jag skrivit den här recensionen. Och om jag jobbat på Svenska Dagbladet hade jag skrivit den här.

måndag 18 oktober 2010

191.

Jag har aldrig varit på Gotland. Rent kroppsligt alltså. I tanken har jag varit där flera gånger.  

190.

Tidigt imorse, efter att jag hade stängt av väckarklockan, satte jag mig på sängkanten och tänkte: "det måste finnas mer i livet än jakten på den perfekta sojasåsen." Sedan fortsatte morgonrutinen som vanligt, men ändå inte. Jag hade förändrats. 

söndag 17 oktober 2010

189.

Det är söndag och jag är bakfull. Då ser jag dokumentären Be Here To Love Me om Townes van Zandt igen. Min favoritdel är när han just gift sig och skaffat en fin lägenhet med frun. Han gör om en 'walk-in closet' till en liten studio och spelar in "Waiting Around to Die". Hans fru, 20 år och nygift, hade förväntat sig en kärlekslåt. 

188.

Jag såg en besynnerlig fågel idag. 

187.

DN frågar poeten Lars Gustafsson vad han tycker om facebook: I mitt fall handlar det nästan enbart om trivial intimitet som innebär små risker, av typen: 'jag såg en besynnerlig fågel idag.' Det skapar trivsel och en illusion om vänskap, men jag frågar mig: kan inte all vänskap vara illusorisk.

lördag 16 oktober 2010

186.

Jag sprang på kvinnan som vikarierade som skolsköterska hos oss ifjol. Som sig bör frågade jag vad hon gör nu. Arbetssökande. Jag vet inte vad man ska säga då. När jag kom hem hittade jag en liten sten på sovrumsgolvet. Den hade nog kommit in via ett par byxor. 

fredag 15 oktober 2010

185.

Den glade spexaren på ICA-butiken bor i trappuppgången bredvid min. Jag brukar undvika hans kassa. Men idag gick det inte. Efter han sagt vad det kostade la han till: "Men det är väl inga problem för grabbarna från Stuguvägen?" Jag skrattade och blev någon annan. Jag har lätt för att bli någon annan. Så lätt att jag snart inte vet vem jag är. 

torsdag 14 oktober 2010

184.

Håkan Hellström får göra precis vad han vill, allt han gör blir ändå hippt, rätt och autentiskt. Tills nu. Jag har försökt, men jag kan verkligen inte acceptera eller ens förstå hans klädval på omslaget till "2 steg från Paradise".  

183.

Jag minns en höst för många år sedan. Pappa skulle på affärsresa till Tallinn och jag fick följa med. Det var stort. Bara jag, inte brorsan. Jag fick ta ledigt från skolan. Klasskompisarna visade sin avundsjuka med passiv nyfikenhet. I sista stund blev resan inställd. Det var något fel på färjans bogvisir. Jag blev förkrossad och la mig på köksgolvet och grät. Jag minns hur jag låg där och tänkte att detta uppförande var överdrivet. Men vad skulle de säga på skolan? Att jag bara hittat på. Tallinn kanske inte ens fanns. 

182.

Att vara ensam kvar på jobbet. Man skulle säkert kunna skriva något bra om det. Om känslan som uppstår. Atmosfären här just nu. Ljuden som skapas av ingenting. Jag minns när Jonas satt några rum bort. Vi gick alltid hem tillsammans. Det var en fin tid. Nu har han slutat och återvänt till livet.

onsdag 13 oktober 2010

181.

Jag har varken diskmaskin eller bil. Är det något jag kommer minnas av åren mellan tjugo och trettio är det att jag gick mycket och diskade ofta. Och vart jag än gick bar jag ständigt på en ICA-kasse. Den kostade alltid 178 kronor. Och när jag diskade lyssnade jag på min mp3-spelare. Den spelade alltid samma låtar. 

180.

Nu har jag lagat jättemycket mat men alla mina matlådor är på jobbet. Jag vill inte ha ett liv där detta är ett problem.

tisdag 12 oktober 2010

179.

Hos Martin var två personer jag aldrig träffat tidigare. Den ene använde sin snusdosa som kapsylöppnare. (Då var det tur att vi hade kanelbullarna.) Bortsett från det gjorde han inget större intryck. Efter Hollands tredje mål tog han av sig Sverige-tröjan. 

178.

Martin bjöd på kanelbullar till fotbollsmatchen. Det tyckte jag var bra. Det blir ju inte lika grabbigt då, när man äter kanelbullar. 

måndag 11 oktober 2010

177.

Imorgon kommer cheferna till skolan och berättar varför några måste sluta och vi andra ta fler lektionspass. De är två moderna kvinnor med affärsmässig attityd. De har framåtanda och byxdress. Jag kommer att sitta i ett hörn och se uppgiven ut. Kanske ritar jag en liten gubbe i min kalender. Egentligen hade jag velat fråga vad de gjorde i söndags när jag satt och rättade. Eller vad de gjorde i torsdags när jag satt uppe till midnatt och pratade med en elev som mådde dåligt. 

176.

Jag såg en man åka rullskidor bredvid sina två hundar och tänkte: "den mannen är min motsats." Motsatsmannen. Jag önskar att jag hade stannat honom och sagt något. Jag vill veta hur det känns att absolut inte vara jag. 

175.

Vår nya rektor la sin hand på min överarm när hon pratade med mig. Jag ryckte till. Dels av förvåning, dels av skräcken över att bli berörd. Jag är dålig på beröring. Men jag är bra på mycket annat, som att verka trevlig, vilket ibland leder till beröring. Jag måste alltså sluta vara så trevlig. 

söndag 10 oktober 2010

174.

Det är en solig oktoberdag i Östersund. Jag springer slingan runt Lillsjön och möter människor med dyra jackor och stora systemkameror. Det betyder att facebook senare idag kommer att berikas med fler album med titlar som: Höst och Höstbilder, vilket resulterar i kommentarer som: "Visst är hösten härlig!?" och "Ååh underbara höst!"

173.

Bio. När filmen är slut uppstår en tystnad. Alla väntar på första kommentaren: positiv eller negativ? Ibland leker jag med tanken att prata om något helt annat. Husdjur till exempel. "Tror du det är mycket jobb med ett marsvin?"

lördag 9 oktober 2010

172.

Nästan varje dag tar jag en tupplur. Under veckan ställer jag väckaren, men inte på helgerna. Då läser jag tills jag blir sömnig, somnar och sover tills jag vaknar. När jag vaknar känns allt tydligt och orört. Det är alldeles tyst. Jag tänker att jag borde leva i den stundens intensiva närvaro hela mitt liv. Men den varar bara några minuter. 

fredag 8 oktober 2010

171.

Det var helt underbart igår vid lunch när jag och en ny kollega diskuterade nobelpristagare. Vilka vi hade läst, vilka vi hoppades på. Vi som oftast sitter tysta när de andra pratar hundar och Idol, vi såg plötsligt en chans och vi tog den. De andra blev passiva och osäkra. Det var som om vi gjorde något förbjudet - vi låg med varandra mitt på bordet - och de andra kunde bara se på. Sedan sa någon: "jag har aldrig tid att läsa" och allt bara dog. En dag om året, några minuter, det är allt vi får. 

170.

På vägen hem såg jag Stefan Holm ute och gå med sin hund. Trodde jag. Men jag såg fel. Det var inte Stefan Holm. Och det var ingen hund heller, det var en gammal tant. 

torsdag 7 oktober 2010

169.

Två barn kom in i fotoaffären. Den äldre systern höll sin lillebror i handen. De stod en stund och tittade på kamerastativ, sedan gick de. Jag väntade på att en maskin skulle skriva ut mina körkortsfoton. Det var tyst. Expediten låtsades göra något. Jag tänkte på barnen och stativen och hur konstigt allt var. 

onsdag 6 oktober 2010

168.

Några månader bodde jag i Limerick på Irlands västkust. Staden var grå och destruktiv. Det regnade jämt och folk slängde sina sopor i skogen. Jag delade hus med en tatuerad trummis. Han var skön på ett sätt jag aldrig kommer att bli skön på, hur hårt jag än försöker. Nu spelar han i ett band som faktiskt börjar bli något. De heter Windings.  

167.

De dagar jag bloggar lite eller ingenting är de dagar jag känt mig viktig på något annat sätt. Jag har insett det nu, efter en snabb självanalys. 

tisdag 5 oktober 2010

166.

Det känns som att det var lättare att ta körkortet än att förnya det. Kanske beror det på att jag hade ambitioner för tio år sedan. Att skaffa ett foto, sätta det inom rutan, skriva min signatur och posta brevet känns i nuläget ofattbart jobbigt. Det känns som att jag står vid foten av Mount Everest och tittar upp. 

165.

På vägen hem möter jag en tjej som pratar i telefon. Jag hör frasen: "men samtidigt vet jag att han har förändrats." Jag undrar hur någon kan säga så utan att själv inte höra hur dumt det låter. Han kommer aldrig att förändras. 

164.

Jag ringer mamma. Inget svar. Hon skickar ett SMS: Sjunger i kör! Jag föreställer mig mamma mitt i kören skrivandes ett SMS.

måndag 4 oktober 2010

163.

Jag har nu läst 45 sidor av Karl Ove Knausgårds roman Min Kamp och jag undrar om inte det här är boken jag har letat efter i hela mitt liv. 

162.

"River en vacker dröm" är en fantastisk låt och jag är glad att inte Håkan Hellström vaskade den efter Way Out West. Nu finns det en video också. Se den här. Det är en göteborgsk version av videon till "To Live & Die in LA"

161.

Idag fick hon post från Skatteverket. Hon är alltså folkbokförd här. Det känns ju...bra. Jag undrar om detta kan innebära några byråkratiska bekymmer för mig. Isåfall ska jag hävda att hon aldrig funnits. Jag hittade på henne, som en kul grej. 

160.

Oskar har lektion men kommer in till mig under rasten och sjunger texten: "du är en liten bajskorv". Det är en sång han kommit på själv. Det känns helt normalt. Jag vet inte hur våra kollegor reagerar. De kanske har slutat att bry sig för längesen.

söndag 3 oktober 2010

159.

Fredagsmys. Jag kan inte riktigt släppa det. Mina fredagar innehåller sällan något mys. Kanske har jag missuppfattat begreppet; mys kan ju vara så mycket. Men om jag nu vore en sådan som myser så skulle jag inte begränsa det till fredagar. Jag lever hellre ett liv där dagarna saknar suffix. Ångest till exempel, det har man ju hela veckan, inte bara på söndagar.

158.

Jag tycker inte om ordet livspussel. Det är något för personer som ser Idol och har fredagsmys. Det är ett begrepp skapat av "verklighetens folk". 

157.

Idag rev jag mitt pussel. Jag hade lagt hela Europa, förutom vattnet. Jag började lägga i april när hon fortfarande var här. Då la jag i tystnad. Sedan åkte hon hem och jag fick en pusselmatta av en annan men den gick ju inte att använda eftersom jag redan börjat lägga. Pusslet fick ligga halvgjort på vardagsrummet hela sommaren. Tills idag, då jag rev det, la bitarna i lådan och lådan i bokhyllan. Sedan låtsades jag som att jag aldrig försökt lägga något pussel. 

lördag 2 oktober 2010

156.

De Geer talade också om pessimism. Han menade att man måste vara pessimistisk i det stora men optimistisk i det lilla. Han hade till exempel just hittat en ny espressomaskin som han gillade. Det var ju bra. 

155.

Carl Johan De Geer är i stan. Igen. Tidigare ställde han ut hela sin ateljé på Färgfabriken Norr. Idag är det filmfestival. Jag blir väldigt glad av Carl Johan De Geer. Jag vill leva i ett land där han bestämmer. 

154.

"Alla som inte är pessimister är idioter" säger Torgny Lindgren till DN. Inte ens en sådan kommentar muntrar upp mig idag. 

fredag 1 oktober 2010

153.

Det är sällan man går baklänges. Finns liksom ingen anledning.