172.

Nästan varje dag tar jag en tupplur. Under veckan ställer jag väckaren, men inte på helgerna. Då läser jag tills jag blir sömnig, somnar och sover tills jag vaknar. När jag vaknar känns allt tydligt och orört. Det är alldeles tyst. Jag tänker att jag borde leva i den stundens intensiva närvaro hela mitt liv. Men den varar bara några minuter.