183.

Jag minns en höst för många år sedan. Pappa skulle på affärsresa till Tallinn och jag fick följa med. Det var stort. Bara jag, inte brorsan. Jag fick ta ledigt från skolan. Klasskompisarna visade sin avundsjuka med passiv nyfikenhet. I sista stund blev resan inställd. Det var något fel på färjans bogvisir. Jag blev förkrossad och la mig på köksgolvet och grät. Jag minns hur jag låg där och tänkte att detta uppförande var överdrivet. Men vad skulle de säga på skolan? Att jag bara hittat på. Tallinn kanske inte ens fanns.