171.

Det var helt underbart igår vid lunch när jag och en ny kollega diskuterade nobelpristagare. Vilka vi hade läst, vilka vi hoppades på. Vi som oftast sitter tysta när de andra pratar hundar och Idol, vi såg plötsligt en chans och vi tog den. De andra blev passiva och osäkra. Det var som om vi gjorde något förbjudet - vi låg med varandra mitt på bordet - och de andra kunde bara se på. Sedan sa någon: "jag har aldrig tid att läsa" och allt bara dog. En dag om året, några minuter, det är allt vi får.