152.

Boken var för tjock för postfacket. Jag fick hämta den på ICA. Jag tog med mig tio kronor för att unna mig något gott. Inte en tia, utan tio enkronorsmynt ur växelkoppen vid spisen. Jag la dem i jackfickan. Det var kallt ute - friskt hade vissa sagt - och jag var lycklig. På ICA väntade min bok och något gott. Jag visste inte vad. 

151.

Kollegan som hade storhandlat majskolvar på Willys: "de körde någon drive på det". Nu hade han och frugan käkat majs så det "stod ut genom öronen". Kan han verkligen ha sagt det? Det är ju ovidkommande även för ett lunchsamtal. 

150.

Första gången Jean-Claude Pelletier läste Benno von Archiboldi var julen 1980 i Paris, där han studerade tysk litteratur. Han var nitton. 

149.

Nu har jag 2666 på svenska, Roberto Bolaños sista och största roman. 1053 sidor. Jag har aldrig haft ett bättre skäl att säga upp mig. 

148.

Kallpratet är en brutal manifestation av livets meningslöshet. Jag gör allt för att undvika det. Jag tar omvägar runt platser där det hänt tidigare, även om inget säger att det kan hända där igen. Ibland tar det flera timmar att gå hem från jobbet. 

147.

Vakna. Stänga av väckaren. Kissa. Ta på kläder. Bädda sängen. Äta frukost. Läsa tidningen. Borsta tänderna. Kamma håret. Gå på jobbet. 

146.

Borsta tänderna. Släcka jordgloben. Stänga datorn. Ta ut linserna. Ta på glasögonen. Läsa bok. Ställa väckaren. Sova. 

145.

Jag minns den lilla fågeln som dog mot mitt vardagsrumsfönster. Vad skulle den in hit och göra?

144.

Idag fick jag en present av Oskar för att jag klarade av Lidingöloppet. Det var en bok. Jag blev glad. Sedan klippte han av sladden till mina hörlurar. "Du ska inte tro att jag tycker om dig" sa han och gick. 

143.

På tåget hem från Stockholm var jag så uttråkad att jag tittade igenom alla mina oskickade SMS. Alltså meddelanden jag påbörjat men avbrutit, på grund av fylla eller ånger, och som sedan blivit sparade som utkast. Min favorit är: Kokosnöten var en maracas. Människan är till för att slitas ut, inte för att värmas upp. Jag undrar vem jag hade tänkt skicka det till.

142.

På gården utanför har barnen från en annan skola rast. De går i mellanstadiet. Jag hör hur någon skriker: "gererå!" flera gånger. Han låter uppgiven. Det känns skönt att man inte är tolv år och måste skrika "gererå!" till sina klasskamrater.

141.

Jag haltar på låtsas bara för att folk ska fråga vad jag har gjort.

140.

Jag är en mästare och ikväll blir jag full på en öl. Full på en öl.

139.

Bokprogrammet Babels programledare Daniel Sjölin frågar den somaliske författaren Nuruddin Farah vad han tycker om bokmässan i Göteborg. Farah svarar: "Too many people, too many books."

138.

Alldeles nyss slog jag armbågen i badrumselementet när jag satt och bajsade. Jag tror att jag träffade en nerv. Lidingöloppet kan vara i fara. 

137.

I somras träffade jag en elev som jobbade med att ge ut nyckelbrickor. Brickorna skulle göra att man fick tillbaka nycklarna om man tappat dem. Jag tog en. Han stod utanför en festival. Jag var full. Det var en dum fyllegrej. Men det fattade inte han, för idag ringde en kille därifrån och frågade om jag ville skaffa en spärrservice till mobilen och kontokorten också. Jag sa att jag ångrat mig. Jag bryr mig inte längre om mina ägodelar. De är för triviala. 

136.

Det finns fortfarande folk som lyssnar på Lars Winnerbäck och läser Paulo Coelho, trots att de närmar sig trettio. Det gör mig trygg. I en värld med så naiva människor borde inget riktigt hemskt kunna hända. Livet är ju en vandring, ibland känns det tungt - det regnar och den mörka vägen är täckt av blöta höstlöv - men sedan ljusnar det och i slutet finner man mening. Svårare än så är det inte. 

135.

Jag skulle vilja bli förföljd. Som i filmerna, att någon kör långsamt efter dig med bil eller gömmer sig bakom en tidning som de klippt hål i. Det verkar roligt. 

134.

Jag såg två personer kyssas. De var över trettio och deras munnar satt fast som sugproppar. Det var en lång kyss, jag såg aldrig slutet, och klockan var bara fem. Plötsligt dundrade två utryckande brandbilar förbi. Jag tänkte att de hade något med kyssen att göra, men jag förstod inte på vilket sätt. 

133.

Jag har tappat bort mitt decilitermått och måste använda de konstiga amerikanska måtten som hon lämnade efter sig. Jag har inte kokat rätt mängd ris på flera månader. Dessutom smakar maten lite bittert. 

132.

Ungefär varannan dag stannar jag på ICA när jag går hem från jobbet. Jag tar en gammaldags korg utan hjul och tänker: "jag har ingen aning vad jag ska köpa". Sedan köper jag ungefär samma sak som jag köpte två dagar innan. Med något exotiskt undantag, typ en paprika. Ungefär en vecka senare slänger jag paprikan i komposten. 

131.

Ärligt talat, vi kan inte sova längre. Det är därför vi hamnat i den här situationen. Jag ska tamefan göra något! Jag ska vattenmärka min profilbild på facebook och kanske skaffa en pin med antirasistiskt budskap. 

130.

Jag la mig i soffan för att sova. Men jag vaknade igen efter en kvart. Det går nog inte att sova i fyra år. 

129.

Förr var Sverige synonymt med Pippi Långstrump, ABBA, schyssta tennisspelare och en allomfattande omtänksamhet. Man kunde resa var som helst i världen och alltid tas emot med öppna armar. De hade hört något om oss och det var positivt. Svenskar var omtyckta. Nu är det slut på den tiden.  

128.

Jag ser månen från vardagsrumsfönstret. Den ser lite annorlunda ut. 

127.

Så har det hänt. Vi har en partiledare i riksdagen som heter Jimmie. Jimmie är 31 år och rasist. Jag tror inte Jimmie förstår vad han har gjort. 

126.

Jag vill varken ha ett förhållande som kan räddas med blommor eller ett liv som får mening av materiella ting. Typ en skoter, ett radhus eller ett par nya jeans. Nej, vänta. Det vill jag visst det. Jag vill och kommer att uppnå fullständig lycka när jag hittar de perfekta jeansen. 

125.

Vem försöker jag lura? Blommor hade inte gjort saken bättre. 

124.

Jag bodde där med en tjej. Vi var båda osäkra. Jag borde ha köpt henne blommor. Det var ju så nära. För nära. Istället var jag en dålig pojkvän. Jag satt mest vid fönstret och funderade. 

123.

En gång bodde jag i en lägenhet ovanpå en blomsterbutik. Jag tyckte om att sitta i köket och titta på kunderna. Ibland var de uppklädda och stressade, på väg någonstans. Jag brukade fundera på vem som skulle få deras blommor. Men jag ville inte veta på riktigt. Deras liv var mer intressanta i min fantasi. 

122.

Fjällrävenjacka, Converse-skor och tygkasse. Nu vore det väl fan om några moderater eller kristdemokrater försöker ofreda mig utanför vallokalen. 

121.

Både Oskar och hans sambo ställer upp för Vänsterpartiet i kommunvalet. De ska få slåss för min röst. Jag ska mjölka den här kossan torr. Ikväll bjuder de på middag. Sedan ska jag hålla i en liten debatt. Kärnfrågan: folk - för eller emot?

120.

Stor intervju med författaren Ian McEwan i DN. Han är briljant. Enligt honom är det sämsta med att vara författare att bli avbruten. Att år 2008 boka in en föreläsning 2011. Tänka att det är långt bort men plötsligt är du där och det avbryter ditt skrivande. Låter som ett ganska bra liv ändå. 

119.

Sent en kväll för tretton år sedan satt Townes van Zandts äldste son i sin bil och lyssnade på radio. De spelade tre av hans pappas låtar på raken. Då började han ana oråd. Jag brukar tänka på det där ibland. När Neil, Bruce, Bob eller Leonard dör är det så jag vill upptäcka det. Tre låtar, sent en kväll, ensam i en bil. 

118.

Det sägs att man inte förstår ironi förrän man är typ tolv år gammal. Det låter troligt. Men när lär man sig att vara allvarlig?

117.

Nyhetsflödet på facebook är som en väldigt dålig blogg. Men ibland blir man överraskad. Som när någon skrev: kollar facebook. Det är som att ringa till någon och säga: "nu pratar jag med dig på telefon." Synd bara att inte personen skrev det som ett skämt. 

116.

I somras lovade jag en söt tjej från organisationen Djurens Rätt att skänka 50 kronor i månaden och bli djurfadder. Hon stod i ett tält på en festival. Jag var full. Det var en dum fyllegrej. Men det fattade inte hon, för idag ringde en kvinna därifrån och frågade efter mitt kontonummer. Jag sa att jag ångrat mig. Jag bryr mig inte längre om djuren. De är för många. 

115.

La just märke till min överarm. Den är kritvit. Det känns som om sommaren inte fanns. Vi var aldrig i Sevilla. Spanien vann inte VM. Sommaren var en illusion; jag har suttit här hela tiden.

114.

När George Clooney var i Östersund blev han förvånad över hur länge det var mörkt. De kunde bara filma under fyra timmar av dygnet. Resten av tiden fördrev han med att titta på filmer och läsa manuskript. Det fanns inget annat att göra. Jag ser inte så mycket film och jag läser romaner istället för manus, men annars lever jag precis som George Clooney. När han var i Östersund. 

113.

50 Cent - medelmåttig rappare men genial twittrare: "So I just got off the phone with my son. he said don't tweet about my mama. I said aint you supposed to be in school stop fuckin with me."

112.

Under helgen såg både jag och Oskar dokumentärfilmen Man on Wire, om fransmannen Philippe Petit som gick på lina mellan WTC-tornen. Jag gillade den. Oskar gillade den inte. Det här har vuxit till en gigantisk schism mellan oss. Vi har inget att säga varandra längre och jag har svårt att förstå vad jag någonsin såg i den här människan som gjorde att han en gång blev min vän.

111.

Jag skulle göra en stor pil i kalendern för att visa att något tar upp en hel dag. Men jag ritade slarvigt och pilen blev väldigt lik en penis. Dessutom hann jag glömma vad jag skulle göra den dagen. Nu har jag bara en stor penis över nästa tisdag.

110.

Facit, nya skivan med Säkert!, verkar bra. Jag lyssnar på den och bygger ett fort av pocketböcker. Egentligen är det ett helt land. Men fortet är det enda som ni kan se.

109.

Ibland tänker jag på författaren Jean Genet. Jag önskar att jag kunde prata om honom också, men jag vet inte hur namnet uttalas. Han åkte fast flera gånger för att ha stulit böcker. Det respekterar jag. Men jag undrar om han tilläts läsa i fängelset. Tråkigt annars. 

108.

Nu har jag betalat räkningar: telefon, hyra, hemförsäkring, el och TV-licens. Det går dåligt nu.

107.

Jag är väldigt känslig. Idag på biblioteket stod jag bakom en kvinna i kön till infodisken. Hon letade böcker för barn som just fått glasögon. Historier om någon tuff ungdomshjälte som lever ett normalt liv trots sitt synfel. Nu kan jag inte sluta tänka på den där ungen som absolut inte vill ha glasögon, och mamman som kommer hem med Bamse och bara: "men kolla Teddy då, han är väl häftig?"

106.

Jag gick till skolsköterskan och bad om en Ipren. "Ta två" sa hon och log. Jag undrar vilket datum hon har.

105.

Oskar säger att resten av personalen har vadslagning om när jag blir utbränd. Jag har snackat med Martin. Han har satt en hundring åt mig, på fjärde november. Snart kan man casha in.

104.

Hon tog bort de små locken med hål i som sitter under korken på kryddburkarna. Hon tyckte det var lättare så. Men hon sa aldrig till mig att hon gjort det, jag fick göra den lilla upptäckten själv. Nu är det fem månader sedan hon drog och jag har fortfarande inte lärt mig. 

103.

Man kan sitta på balkongen idag, om man har mycket kläder på sig. Jag såg en liten pojke och en gammal tant, kanske hans mormor. Pojken gömde sig bakom en björk för att skrämma henne. Hon såg honom men spelade ändå överraskad. Jag tänkte: "vänta tills du blir äldre pojk, då är det ingen som låtsas längre." 

102.

Jag trodde att jag hade bokat tvättid. När jag kom ner med korgen märkte jag att det inte alls var så. Det var Jansson i 4b som bokat den här tiden. De senaste fem minuterna kan mycket väl vara de mest misslyckade i hela mitt liv. 

101.

Igår gick vi på krogen och tittade på folk. Vi såg unga män bryta arm, sedan gick vi hem. August Strindberg tyckte synd om människorna. Jag tycker illa om dem. Det är inte samma sak. 

100.

Etthundra inlägg skrivna i blindo, utan kommentarer, bara för mig själv. Jag är stolt. Men nu öppnar jag fältet, bara för en dag. Jag är trots allt sjukligt narcissistisk; jag hade inte gjort det är utan hoppet om att någon faktiskt läser det. Så berätta för mig hur ni vill ha bloggen: mer personlig, kryptisk, cynisk, apatisk, poetisk eller putslustig? Får jag färre än fem kommentarer tar jag det som ett tecken på att jag borde lägga ner fullständigt. 

99.

Det här är en sån helg då jag borde jobba med romanen. Eller drömmen om romanen. Men det känns så väldigt tungt att plocka upp där jag slutade. Och det blir ju ändå aldrig så bra som jag vill att det ska bli. 

98.

Vi drack vin och spelade TP. Du var rödhårig och längtade bort. Jag tror jag brukade vinna för det mesta, jag visste ju mer om sport. 

97.

Det är mörkt ute nu. Grannarna bråkar. Jag hatar hans röst. Under veckan har jag fått 27 SMS från elever. En macka och ett glas svartvinbärssaft. Jag försöker dränka allt med The Naima Train. 

96.

Nu är det fredag. Då brukar jag lyxa till det lite och äta bajs till middag. 

95.

Jag har alltid varit fascinerad av folk som ringer in till radio. Vilka är dessa människor? Oftast har de inget att tillföra ämnet. De vill bara "snacka lite". Kanske har de behov av att höras och känna sig viktiga. Ungefär som bloggare. 

94.

Kaffeautomaten var trasig igår så idag tog jag med eget kaffe till jobbet. Nu sitter jag ensam på kontoret och dricker termoskaffe. Det känns som att jag är på en väldigt tråkig utflykt.

93.

Idag mötte jag hon som jag alltid ser på konserter och festivaler. Hur vi egentligen känner varandra har nog båda glömt. Nu gick hon med en barnvagn. Hon har nog fått barn. Det såg ut som om hon ångrade sig. Som om hon var Helga Gregorius på väg hem till sin äcklige pastor. 

92.

Alldeles nyss pratade Greta om mannen i skolcafeterian. Hon kallade honom för Mustafa istället för Mohammed. Jag vet inte om hon sa fel eller om det var menat som ett rasistiskt skämt. Jag tillrättavisade henne utan antydan till ett leende. Sedan spottade jag henne i ansiktet, för att vara på den säkra sidan.

91.

Jag släckte lampan för att gå men vi blev kvar längre. Svag eftermiddagssol från två fönster. Det kändes fel att tända igen, som att förutsätta att vi skulle stanna. Jag tog inte ens fram en stol. Jag bara stod där och skiftade tyngden från ena benet till det andra. 

90.

Ibland hör jag röster. Inte i mitt eget huvud, utan riktiga röster. Jag vet inte var de kommer ifrån. Förmodligen från någons mun. 

89.

Karlsson på taket - fanns han på riktigt eller existerade han bara i Lillebrors fantasi? Jag minns inte hur det där var. Undra hur det gick för Lillebror egentligen. 

88.

Mitt på gatan låg en död mås, fortfarande väldigt vit. Den hade säkert blivit påkörd av en bil. Jag tänkte att de ofta lever på gränsen, de där fåglarna. Och sekunden innan måsen dog tänkte den nog: "Fan också, nu gick jag för långt." 

87.

Jag har TV10. Jag vet inte varför. Många av mina kollegor har inte TV10 och klagar högljutt över att de inte kan se matchen ikväll. Jag har inte bjudit hem någon av dem. De kan gott läsa en bok eller nåt.

86.

Låt säga att mitt riktiga namn spelar en viktig roll i en populär Carola-låt. Idag har två kollegor hälsat på mig genom att sjunga den melodin. Då är det svårt att verka trevlig. "Hehe, som i låten..."

85.

Imorse upptäckte jag att jag hade glömt att låsa dörren över natten. Och nu kan jag inte hitta min konservöppnare. Otäckt. 

84.

Jag lånade en fransk film på biblioteket. Tänkte också betala min skuld på nittio kronor, men kvinnan i informationsdisken såg så girig ut. Nu har jag sett filmen och känner mig fortfarande sjuk. Orkar inte göra någon mat.

83.

Ett år till, egentligen mindre än så. Sedan ska jag göra något annat. Jag vet inte vad. Låsa in allt jag äger och slänga nyckeln i en flod. 

82.

Fjäril, zebra, påfågel, kronhjort och svan. Dagens tema: vackra djur.

81.

Från balkongen såg vi en polisbil köra långsamt fram och tillbaka. Flera gånger. De letade nog efter en tjuv. Eller så hade de bara tappat något. 

80.

Jag går och lägger mig med skammen. Jag går och lägger mig med skammen över att ha dragit så många billiga skämt om alkohol. Skämten som går ut på att någon frågar vilka glas som är alkoholfritt och inte. Och svaret måste alltid vara något gubbroligt. Jag går och lägger mig med skammen över att ha tillfredställt det behovet. 

79.

Jag vill kunna ligga raklång i sängen och få in hela kroppen under täcket. Men det går inte. Antingen sticker fötterna ut, eller huvudet. Jag önskar att jag kunde försvinna helt i det varma mörkret under täcket. 

78.

Det var kallt ute och jag hade bara skjorta och fluga. Imorgon är jag nog förkyld, på riktigt. Några dagar senare är jag frisk och kry. Och med tiden blir jag förmodligen sjuk igen. Så fortsätter det livet ut. Sjuk. Frisk. Sjuk. Frisk. Men varje gång jag lyssnar på "New Dawn Fades" mår jag precis likadant.  

77.

Karls syster gifter sig idag. Jag och Martin ska hjälpa till på mottagningen. Ställa fram mat och duka undan. Och smygsupa. 

76.

Grannarna i lägenheten under röker på balkongen. Det störde mig tidigare. Men i samband med att mina förhoppningar på livet stadigt raserats sedan jag flyttat hit börjar jag mer och mer uppskatta röklukten. Jag kan till och med längta efter deras attacker av cancerhosta.  

75.

Nu vet jag vad det är som äcklar mig. Det var något jag åt, för tio år sedan. 

74.

Psoriasis. Roligt ord. 

73.

Jag gick till jobbet och lyssnade på Vit Päls när jag plötsligt hörde mitt namn. I ett öppet fönster några våningar upp stod en morgonpigg vän. Hon frågade hur jag hade det. Jag kunde inte ge något bra svar.

72.

Jag blev väldigt förtjust i flickan som klippte mitt hår. Hon var söt och pratade intressant om ovanliga husdjur och fadderbarn i Ukraina. Jag gillar henne, ungefär som doktor Glas gillar Helga Gregorius. Hoppas hon är olyckligt gift och otrogen. Då ska jag giftmörda hennes man.

71.

Jag använde fyra äpplen till middagen och kastade åtta efter en unge som spelade allan nere på gården. Nu har jag bara 36 kvar. 

70.

På väg hem från jobbet träffade jag en bekant. Hon skulle ut och promenera med en väninna. Jag skulle hem och tina upp kyckling. Det sa jag inget om. Jag sa något annat, något lättsamt om vädret. 

69.

Jag är väldigt aktiv på mitt jobb och passiv på min fritid. Ibland tänker jag att det vore bättre om det var tvärtom.