473.

Jag trodde att jag skulle klara 500 inlägg, men det gör jag inte. Tack för att ni läste. Nu ska jag göra någonting annat.

472.

Bra med biblioteket: man får låna böcker gratis. Dåligt med biblioteket: det kostar en femkrona att kissa. Men det är som allting.

471.

Våra elever har varsin dator. Det händer ganska ofta att de sitter på facebook under lektionerna. Det kan jag leva med. Men idag upptäckte jag en elev som surfade på sidan ”Allt om Lycksele”. Då kände jag att jag misslyckats som pedagog, ty hur uttråkad måste man inte vara innan man hamnar där?

470.

Idag har jag varit på Noliamässan. På bussen hem tävlade jag med några elever om vem som hade snott med sig bäst prylar. Först visade någon upp en penna, nästa elev en reflex medan jag kontrade med en tandborste och så fortsatte det. Tills någon tog fram en starköl. Men den hade han tydligen haft med sig själv, så det räknades inte.

469.

Det blev en helt vanlig kväll. Jag såg på teve, läste, skickade SMS, pratade i telefon, sa något till Oskar, lyssnade på Gang Starr, betalade inte CSN-räkningen, gjorde en nattmacka och drack te. Mitt liv har alldeles för många vanliga kvällar. Imorgon ska jag säga upp mig.

468.

De vill tydligen skriva sitt bandnamn med endast små bokstäver: bob hund. Jag kan inte respektera ett band som bryter mot svenska språkets skrivregler. Det är okej att säga sig vara större än Jesus, men inte Svenska Akademien.

467.

Folk som säger att de har så mycket att göra, vad gör de hela tiden? Barn tar ju tid förstås. Och bor man i en storstad så finns ju mycket som lockar. Men ändå. Jag har aldrig haft mycket att göra. Inte sedan 1989 och jag nyss hade fått den där fjärilshåven.

466.

Ska man gilla Bob Hund eller inte? Jag måste ha missat den informationen.

465.

Jag förstår inte hur folk fyller sina liv. Nu är klockan sex och jag har ingen aning vad jag ska göra tills jag får lägga mig. I vanliga fall hade jag tränat, men nu är jag sjuk och allt är skit. Fast jag är inte så sjuk att jag bara kan vara sjuk, jag måste fortfarande göra något. Men jag vet inte vad. Kanske en bok till.

464.

Vi har personalmöte varje måndag klockan fyra. Jag vet inte varför, det är bara något som har bestämts; man ska ju ha möten. Vi kommer aldrig fram till något men samma människor får chansen att berätta en oväsentlig historia med långsökt koppling till ämnet. Jag dör lite varje gång.

463.

Idag har jag druckit nyponsoppa och klagat. Imorse satt jag upp målet att betala min CSN-räkning under dagen. Men det gick inte. Inte på grund av datakrångel, det gick bara inte. Istället gjorde jag mer nyponsoppa och klagade på något.

462.

Oskar är sjuk. Han ligger i sin säng i sitt rum. Jag är trött. Jag ligger i min säng i mitt rum. Vi har dörrarna öppna och lyssnar på Mattias Alkberg BD: Äh vafan kom igen, vi lägger oss igen...

461.

Det finns personer som gärna påpekar att de "inte är så aktiva på facebook". De är samma människor som säger att de inte har tid att läsa böcker, men gärna ser varje avsnitt av Let's Dance, Melodifestivalen, Parlamentet, Idol, Halv åtta hos mig, Ullared, Sveriges värsta bilförare och Lyxfällan.

460.

Det sägs att systrarnas Brontës alkoholiserade bror, Branwell, dog uppstående, lutandes mot spiselkransen, bara för att visa att det gick. Sånt kan man också tänka på när det är lördag och alldeles för fint väder ute.

459.

Jag har ljugit för min optiker två helger i rad. Jag har varken varit sjuk eller upptagen, jag har bara inte orkat gå på synundersökningen. Han är alldeles för frågvis: "ser du bättre nu? Nu då? Och nu?" Dessutom tycker jag att det är jobbigt att prata om mitt brytningsfel.

458.

Det finns en man i Östersund som har shorts året om. Han bryr sig inte om det är februari och 20 grader kallt, han tar på sig shortsen och går till jobbet ändå. Det är nog hans grej. Jag vill också ha en grej.

457.

Vissa torsdagar brukar jag låtsas att jag är en fågel. Idag: orre.

456.

Jag lagar mat med mycket känslor. Idag: oro.

455.

Jag vet inte längre. Jag vet inte om jag vill flytta tillbaka till Umeå. Man är så duktig där, så svår, så ansträngd. Och så tillrättalagt otillrättalagd.

454.

Oskar har börjat fisa ljudligt på jobbet. Han ska sluta om några veckor och tycker inte att det spelar någon roll längre.

453.

Det var sent och vi låg nära varandra. Hon frågade om jag hade rökt. "Ja" sa jag. Hon kände lukten i mustaschen när hon kysste mig. Lite senare frågade hon om jag hade druckit öl. "Ja" sa jag. Sedan frågade hon om jag hade ätit Polly. "Ja" sa jag. Det hade varit en bra kväll.

452.

Det är få saker som gör mig så orolig som när en gammal klasskompis från högstadiet frågar efter ens e-postadress. Vid närmare eftertanke är det ingenting som gör mig så orolig.

451.

Idag såg det ut att vara kallt ute så jag stannade inne. Förutom vid lunchtid då jag steg ut på balkongen för att slå en matta. Jag använde backhandsidan av en innebandyklubba. Nere på gården var cyklarna nästan helt översnöade.

450.

I brist på saldouppgifter kommer jag att blogga förbehållslöst om min beklagansvärda vardag.

449.

46 kronor.

448.

I brist på biffar kommer jag att avslöja min lillasysters saldo.

447.

Sjömansbiff.

446.

Pepparbiff.

445.

Per Morbergs viltfärsbiff.

444.

I brist på Tommy Nilsson-texter kommer jag att rada upp olika sorters biffar.

443.

Du måste ge dig av för att vända åter (för att vända åter), hmm åh, himlen är din, bara du förlåter.

442.

I brist på egna idéer kommer jag att citera Tommy Nilsson-texter.

441.

Någon gång ska jag disponera tvättiden så att allt hinner bli torrt. Någon gång ska jag ta en ny tvättid när jag väl är i tvättstugan istället för att behöva gå dit igen enkom för att ta en ny tvättid. Och någon gång ska jag rengöra det där filtret alla snackar om.

440.

Riset kokar. Radion är på p1. Oskar pratar i telefon. Jag dricker en öl. Snart ska vi äta. Det är onsdag och ingenting händer.

439.

Det var en sommarkväll i början av nittiotalet. Jag och Jens sparkade boll på skolans grusplan. En tredje pojke, ett år yngre, kom förbi och skröt om sin nya oxpiska: "Den håller för vad som helst". Det trodde inte Jens på. Han ville ha bevis och övertalade pojken att svinga fast piskan i ribban och hänga i den. Piskan gick av och pojken sprang hem gråtandes. "Det är din tur att stå" sa Jens.

438.

Oskar käkar middag hos sin bror och hans familj. Jag var också bjuden, sa Oskar, men så fick en av ungarna kolera och det är tydligen väldigt smittsamt. Till skillnad från Oskar är jag inte vaccinerad mot det. Men det är ju kul att äta middag själv också.

437.

Jag tror att jag ska starta en ny blogg. Den ska heta "Christian Olssons eviga träningsläger" och enbart rapportera från något varmt land där Olsson tränar tresteg året om. Stort fokus kommer att ligga på hans spänst och pojköverkropp.

436.

Jag brukar stava mail mejl. Jag tycker gott vi kan försvenska det ordet också, som vi gjort med webb och blogg. Men om jag får ett mejl från någon som stavat det mail, då brukar jag också stava det så när jag mejlar tillbaka. Annars kanske det uppstår en konstig – elektronisk – situation.

435.

Fikatajm. Smaka på det ordet. Det betyder att det är dags för fika.

434.

Ibland hamnar jag på Aftonbladets hemsida. Jag vet inte varför. Idag står det en hel del om Melodifestivalen. De har ett foto på Dilba där hon ser ut att vara gravid. Enligt Aftonbladet är det "bilden alla snackar om". Konstigt, jag har inte sagt ett ord om den bilden på hela dagen.

433.

Jane Eyre handlar mycket om förnuft och känsla. Ungefär som den där andra boken. Jag kommer inte på titeln men den skrevs under samma tid, av Jane Austen tror jag.

432.

Jag läser Jane Eyre. Egentligen skulle jag gå till en bekant och se Melodifestivalen, men jag fortsatte att läsa istället. Jag tror att Jane snart upptäcker vad mr Rochester gömmer på vinden. Sedan lär det uppstå komplikationer.

431.

Jag läser Jane Eyre. Egentligen skulle jag gå på stan, men jag fortsatte att läsa istället. Jag tror Jane kommer att bli kär i den där mr Rochester. Sedan lär det uppstå komplikationer.

430

Jag minns min kikare. Den var liten och grön. Jag hade ett fodral och kunde sätta fast den i bältet. Det var händigt ifall jag var tvungen att kika på något snabbt. När vi var i Skottland försökte jag se Loch Ness-odjuret. Det gick inte. Kikaren var så liten, man kunde lika gärna kolla utan.

429.

Jag tycker om folk som ställer frågor. Vissa gör inte det, de pratar bara om sig själva. Men jag tycker bara om ovanliga frågor, inte de där vanliga, tråkiga, tvångsmässiga. Idag fick jag frågan: "Har du någonsin haft en kikare?" Det är en bra fråga.

428.

Vår vaktmästare kommer från en tradition där man pratar mycket med sina arbetskamrater, om allt och ingenting, medan jag hellre läser antologier tyst för mig själv. Ibland förstår jag inte ens vad han säger. Jag tror att han halkade på vägen hit. Eller så ska han resa till Balkan.

427.

När jag blundar och försöker sova ser jag två motorcyklar köra om varandra, upp och ner, i en halfpipe. Sedan somnar jag men vaknar efter en kvart. Jag kan inte somna om. När jag blundar ser jag ingenting. Eller kanske en väldigt liten fågel.

426.

Émile Zolas hörn av verkligheten var inte mer intressant än mitt. Han var bara mycket bättre på att skriva.

425.

Idag pratade jag med några elever om arier. Ni vet den nordiska rasen som Hitler ansåg vara överlägsen. Eleverna missförstod allt och trodde att jag pratade om Ariel, den lilla sjöjungfrun. Jag orkade inte säga något. Nu tror de att nazism innebär att man vill utrota alla som inte har fiskstjärt.

424.

Ikväll har jag spelat innebandy med studenter. Riktiga studenter. Jag trodde inte de fanns här i Östersund, men det gör de. Vi spelade en och en halv timme. Jag höll tillbaka lite. Sedan gick jag hem till mina tre rum och kök, parkettgolv och öppen spis, och skrattade åt dem - studenterna.

423.

Oskar frågade mig när biblioteket stänger. "Åtta" svarade jag. Det stänger sju. När han kom tillbaka var han sur och sa att jag är som ett autistiskt barn utan superkrafter. Jag är inte onaturligt duktig på matematik och jag minns inte datum, jag är bara autistisk.

422.

Klockan nio ikväll går Blood Diamond på TV3. Oskar har lovat mig att vi ska läsa upp valda dialoger ur filmen innan den börjar. Jag är Danny Archer.

421.

Jag minns att vi satt på en alldeles för fräsch bar. Fram kom en vimmelfotograf - vad är grejen med småstadsvimmelfotografer? - och viftade med sin kamera. Jag vägrade vara med på bild om jag inte fick gå under mitt alter ego: Sebastian Twix.

420.

Igår var det fest. Jag och Oskar kastade jordnötsringar på varandra; vi turades om att gapa och den andre försökte träffa munnen. Vad alla andra gjorde vet jag inte.

419.

Imorgon ska vi ut med jobbet och jag har ingenting att ta på mig. Ingenting! Eller jo, det har jag, men allt är gammalt.

418.

Nu duger det inte att städa badrummet med en bit toalettpapper och vatten längre. Det ska vara en trasa och rengöringsmedel. Att bo med en annan kille börjar gå mig på nerverna.

417.

En man i omklädningsrummet frågade om jag hade kokat vattnet som jag hade i vattenflaskan. Jag sa att jag hade köpt det. "På nyheterna igår sa de att alla i Edsåsdalen var tvungna att koka vattnet i fjorton dagar" sa han och skrattade. Jag log. Han var en man som tyckte det var roligt med felsägningar.

416.

Idag hade jag en liten frågesport. Vinnarna fick dela på en Twix. En elev sa att hans nyårslöfte var att inte äta godis. "Det var det töntigaste jag har hört" kontrade en av hans klasskompisar. Jag hade inte kunnat sagt det bättre själv.

415.

Oskar och jag var väldigt nära att vidröra varandras händer när vi stod vid spisen och skulle sänka värmen på varsin platta. Men det gick bra. Vi skrattade lite genant och pratade om något annat.

414.

Alldeles nyss ringde en man och meddelade att en av mina elever vunnit tredjeplats i en novelltävling med över tusen medverkande. Jag blev så glad att jag skakade. Inte nog med att hon får ett eget pris, klassen blir också belönad och novellen blir publicerad i en samling som ges ut över hela landet. Jag gav novellen VG. Den var okej.

413.

"I really like their style, they don’t care about what everyone thinks about them, maybe it’s because everyone looks the same." Så kan det se ut när tonåringar skriver om japaner.

412.

Jag tycker synd om vaktmästaren. Han har tvättat alla whiteboardtavlor med ett nytt medel. De blev väldigt rena, men när man försöker sudda bort det man skrivit blir det bara kladd. Nu försöker vaktmästaren förklara vad som hänt. Han säger att det blev "kackerlacka" av allting. Konstigt uttryck.

411.

På gångbron över till Frösön går jag bakom två par. Först kvinnorna med varsin barnvagn, sedan männen. De har ingenting att prata om. De vill så gärna göra något annat, något roligt, något de gjorde förut. Men det är söndag och då ska man ta en promenad.

410.

Hon skulle hem och bad mig att gå med henne en bit. Det snöade. Vi gick bredvid varandra utan att säga något. Det var tyst och pressat. Jag fick panik och sa det första jag kom att tänka på: "Har du varit i Ungern? De har en angenäm matkultur."

409.

Alla tecken fanns där. Övertydliga. Hade jag varit en normalmodig man hade jag gjort något långt tidigare. Men jag avvaktade. Länge. Så länge att hennes kille hann ringa.

408.

Många bloggare väljer ut de få spännande händelserna ur vardagens mörker och skriver om dem. På så sätt framstår deras liv som intressanta. Jag gör precis tvärtom.

407.

Jag vet inte vilket reportage ur nya Filter jag ska läsa först. Antingen det om Lykke Li eller det om de svenska isdansarna. Det är lördagkväll i Östersund och detta är mitt största problem.

406.

Det är bättre att vara en än att vara två. Om man är två tar vinflaskan slut på en kväll. Om man är en kan man dricka halva flaskan till middagen på fredag och halva på lördag. Det är bra.

405.

Du har en kille och den killen är snäll. Låter kalas, då går det nog bra för han att jag ringer dig sen. Jag tycker att Alex Noreus är kalas. Han har en bekväm röst och skriver Västerbottens bästa hiphoptexter.

404.

"Jag har ingenting emot handikappade, de är söta." Så kan det låta när tonåringar försöker vara politiskt korrekta.

403.

Fan Roffe han är schysst ändå. Det är en bra rad ur låten "Rickard har gjort slut med Louise" av Oscar Danielson. Jag upptäckte honom för en halvtimme sedan och gillar honom än. Det är längre än jag gillar de flesta.

402.

Sommaren 2009 åkte vi tåg genom Europa till ett hus i Toscana. I Budapest söp vi oss fulla på ett torg. Vi träffade fyra amerikanska tjejer som visade oss till en populär bar. Själva gick de hem. Efter någon timme var vi hungriga och gick ut för att käka langos. Ungern har en angenäm matkultur.

401.

Jag minns Ungern. Vi spelade badminton på campingplatser och badade i Balatonsjön trots att pappa sa att det flöt solkräm på vattenytan. Vad spelar det för roll när man är barn? Sedan åt vi gulaschsoppa. Ungern har en angenäm matkultur.

400.

Jag går dagligen genom universitetsområdet som en gång var ett regemente. Idag lyste det i ett fönster. Där satt en kvinna vid en dator. Hon kanske jobbade över.

399.

På en whiteboardtavla, under uppmaningen ”låt stå!”, hade någon skrivit texten: ”Ungern har en angenäm matkultur”. Det kan vara bra att veta.

398.

Vi har skägg. Vi gör åttor av två cirklar staplade på varandra. Vi har klockan på höger hand. Vi gillar att elda upp saker. Till sommaren ska jag klippa av ett par jeans och rota fram garderobens fulaste t-shirt, sedan är jag precis som pappa.

397.

Till sommaren ska jag säga upp mig. Jag börjar bli klar här. Sedan funderar jag på att bli tjuv. Det verkar inte vara så svårt, bara man slutar i tid och inte avsevärt förändrar sin livsstil efter stölderna.

396.

Om man drar en öppen dragkedja mot en bordskant låter det ibland som mumlande röster. Det har skrämt mig ett par gånger. Och min mage låter ibland som en humla. Medan jag, ibland, kan låta lite deprimerad.

395.

Idag har vi språklärare haft fortbildning. En kvinna från Stockholm lärde oss mer om entreprenöriellt lärande. Hon var riktigt duktig. Men det måste ha varit en fortsättningskurs, för det var flera begrepp som jag inte hade hört tidigare, som till exempel kursmål, skolplan och betygskriterier.

394.

IT-teknikern försöker prata med mig. Jag förstår inte vad han säger. Konstigt nog fortsätter han att prata trots att jag uppenbarligen sitter och skriver vid datorn. Om man ändå kunde svara folk med ett enkelt: "kan du inte bara vara tyst?"

393.

Min kreativitet är för tillfället obefintlig. Alldeles nyss var jag tvungen att googla "taskiga skämt" för att ha någonting att säga till Oskar.

392.

Karl och Martin bor också ihop. Tillfälligt. Allt är tillfälligt i Östersund, förutom döden och skidåkning.

391.

Rösti är ett roligt ord. Jag drog flera odödliga skämt om det vid middagsbordet. Ingen brydde sig eftersom hunden gjorde något gulligt samtidigt, typ kliade sig bakom örat med tassen. Det känns som att ingen ser mig längre.

390.

De blåste mycket igår. Jag minns att det var kallt och att jag gömde en vinflaska i jackfickan. Jag har stora jackfickor. Sedan fick jag en hundralapp och två öl. Själv beställde jag en alkoholfri drink för att imponera på bartendern. Idag har jag ätit saltlakrits.

389.

Om den där hunden hade sett mig ikväll. Den där hunden som jagade mig för femton år sedan. Om den sett mig ikväll. Då hade det varit annorlunda. Då hade han tiggt cigg och jag hade sagt nej. Glöm det. Ta en taxi. Åk hem.

388.

Jag vill ha mer. Hela tiden vill jag ha mer. Alla ska veta att jag vill ha mer. Sedan, helt plötsligt, vill jag inte ha något mer. Det är nog. Jag går hem. Och det ska alla veta.

387.

Att någon säger att man är underbar, det kan väl inte vara skräppost? Hotmail är dum i huvudet.

386.

Jag vet inte hur gammal jag var men jag hade nyss fått min gula 21-växlade mountainbike och var i skogen och cyklade. Plötsligt stod en stor hund på en berghäll och skällde på mig. Jag la in en högre växel och trampade för livet. Men hunden hann ikapp. Den högg efter mina ben. Jag skrek. Till slut kom jag ut ur skogen och hunden släppte mig för att springa till en kvinna som påtade i ett trädgårdsland. Jag cyklade hem, låste in mig på toaletten och grät.

385.

Hunden gillar att stirra på mig. Det är svårt att hantera. Jag är ju ingen fysisk person, så istället för att klappa försöker jag att prata med den. Men inte bebisspråk. Det gillar inte barn, har jag hört, och barn är ju som hundar.

384.

Jag har en hund i lägenheten. Det är Oskars och hans flickväns. De är också där. I min lägenhet. För att vara en person som ogillar människor och hundar kan man nog säga att jag misslyckats.

383.

Kan vem som helst skriva av saker? Eller rättare sagt: kan jag skriva av saker? Eller behöver man ett företag? Det känns ju som att jag går miste om något här. Jag gillar ju också saker. Svara gärna till: tolgraven@hotmail.com.

382.

Jag förstår inte det här med avskrivning. Det verkar konstigt. När folk säger att de skriver av saker på företaget, då nickar jag och håller med, men i huvudet sitter en liten apa och spelar trummor. (Jag vet inte vad moms är heller.)

381.

Sveriges televisions nya serie Bibliotekstjuven var lite av en besvikelse. Den handlar inte alls om en man som stjäl bibliotek, han tar bara värdefulla böcker därifrån. Det kan ju vem som helst göra.

380.

Idag fick jag mitt lönebesked. Det är ett av få tillfällen då jag inser att jag inte är tolv år gammal.

379.

Bajs blir aldrig tråkigt. Idag har jag och Oskar upptäckt fördelarna med Google Translate. Man kan skriva in en text där och låta datorn läsa upp den. Alldeles nyss sa min dator: ”Oskar sitter på toaletten och bajsar bajs.” Fantastiskt roligt.

378.

Jag sitter ganska nära en toalett. Om det är tyst så hör jag lite för tydligt vad som händer därinne: bälten som öppnas, papper som dras, vattenkranen som släpps på, toalettlocket som slås igen och en del annat. Jag har också lagt märke till att vissa drar i handtaget en gång extra, för att vara säkra, efter att de har låst. Då är det något stort på gång.

377.

Idag gick jag på ett möte. Det var jag och fem till. Jag sa inte så mycket. Efter ett tag var mötet avslutat. Vi ställde oss upp och gick därifrån. Vi bar på varsin kalender, varsin penna och vi kunde alla känna att vi gjort något viktigt. Vi hade varit på möte.

376.

Oskar gillar att blanda högt och lågt. Ena stunden dricker han whisky och läser Émile Zola, nästa stund äter han ost framför repriser av A Shot at Love with Tila Tequila.

375.

Hur länge säger man "god fortsättning"? Idag fick jag två till. Jag tycker att det räcker nu. Helgerna är över och jag har svårt att se någonting gott i fortsättningen.

374.

I lördags gjorde jag mitt livs första potatisgratäng. Idag fick jag lära mig var bihålorna sitter. Potatisgratäng och bihålor, det är sånt som vuxna pratar om. Jag är nog vuxen nu.

373.

Andra saker vi eldade upp: en stol, en galge, ett pannband och boken Flyga drake. Tyvärr kan jag aldrig elda upp vetskapen om att jag läst den. Minnen brinner inte.

372.

Vi spelade sällskapsspel och drack vin. Sedan eldade vi upp sällskapsspelet och drack vin.

371.

Jag sitter på stadsbiblioteket. På bordet har någon ristat in texten: "Sarah + Andreas, 031120". Jag undrar vad Sarah och Andreas gör idag. Igår tror jag att de åt fläskfilé och kollade på Let's Dance. Men jag undrar vad de gör idag.

370.

Han kom och gick, den nye medialäraren. Han var här i två timmar men gjorde mer än vad jag gjort på hela veckan. Han är ung, i min ålder, men en frisk fläkt. Inte som jag, en tung pust, en sista suck, en stinkande bris av skit som vinden fört med sig från soptippen.

369.

Det är ingen på jobbet förutom jag, Oskar och tjugofem tioåriga hockespelare från Sundsvall. De är på cup och bor på skolan. Alldeles nyss stod en av dem i dörröppningen och undrade vad vi gjorde här, som om han ägde stället. Sedan skröt han om hur de hade spöat Östersund. "Skiter väl jag i" sa jag, "jag kommer från Kramfors." Då blev det tyst på grabben.

368.

Jag har byggt en bivack på balkongen. Nu ska vi se om Oskar kan hitta mig när han kommer hem.

367.

En man med ett förlag har bett mig att skicka in manus. Det gjorde mig glad. Nu har jag letat bland mina texter efter något jag kan leva med. När jag läser det jag skrivit får jag känslan av att jag haft ett dystert liv där allt varit skit. Men det är fel. En gång när jag var liten fick jag en fjärilshåv. Den gillade jag.

366.

Trettondagen är bara en helgdag för de som hatar sitt jobb och/eller har familj. Det sa jag i personalrummet igår. Det var dumt. Det blev tyst och obekvämt. Jag ångrade mig. Skämtade bara. Klart ni ska vara lediga. Men Oskar och jag jobbar. Vi har inget annat.

365.

Men jag kan ju förstås skriva om honom. Alldeles nyss letade han igenom sin packning (en ICA-kasse) och utbrast: "fan, jag har ingen tandborste". Som tur var hade jag fyra stycken i badrumsskåpet. Vilka som lämnat dem där, och varför jag inte slängt dem, vill jag inte ens tänka på.

364.

Det känns konstigt att blogga nu när Oskar har flyttat in. Om det är något jag måste uttrycka så kan jag ju lika gärna säga det till honom. Responsen är ungefär lika intetsägande.

363.

Hon sa att hon i vanliga fall bara tänder på vältränade killar. "Jaha" sa jag. Vi låg på soffan. Det var mörkt ute. Jag borde ha sagt något bättre, typ: "i vanliga fall tänder jag bara på smarta tjejer."

362.

De säger att man kan dricka kranvattnet om en månad. Det spelar ingen roll längre. Jag tycker det är ganska kul att koka, kyla och sedan hälla upp vattnet på flaskor. Till en början var det jobbigt, men nu låtsas jag att jag driver ett labb där jag framställer metamfetamin.

361.

För omväxlingens skull tar jag vägen genom centrum. Utanför Apoteket träffar jag Sara. Jag frågar henne om julen varit bra. Istället för att svara börjar hon att rabbla upp ord som rimmar på jul: ful, gul, skjul, kul, strul, traktorhjul. När hon inte kommer på fler hittar hon på egna: pumul, lavul, ostkrul.

360.

Jag jobbar mycket med kontraster. Först läser jag om romantiken: Goethe, Stagnelius och Shelley. Det är underbart. Jag glömmer tid och rum och lever för en stund. Sedan äter jag lunch med en IT-tekniker.

359.

Igår rättade jag. Det var tråkigt. Idag ska jag planera ett lektionsmoment om romantiken. Det är roligt. Jag tänker lägga stor vikt vid Goethe och hans roman Den unge Werthers lidanden. Hela upplägget kommer att genomsyras av lidande; elevernas lidande, samhällets lidande och mitt lidande. Framförallt kommer vi att prata om mitt lidande.

358.

Jag såg slutet av JVM-semifinalen. Det var spännande. En av spelarna hette Calle Järnkrok. Inget illa om mitt eget efternamn, men om jag hetat Järnkrok så hade nog saker och ting sett annorlunda ut.

357.

Jag åt middag, drack kaffe och sov i tolv minuter. Det känns bra att vara tillbaka i vardagsrutinen. Nu ska jag uppfinna hjulet på nytt. Eller läsa en bok.

356.

Det har börjat en ny tjej på ICA-butiken. Idag såg hon mig för första gången. Om en vecka känner hon igen mig. Om en månad undrar hon vad jag gör med alla russin.

355.

Oskar jobbar inte idag vilket gör att jag kan skapa ett socialt försprång till honom. Jag ska till exempel äta lunch med Karl och Martin. Jag tänker lansera ett par skämt och lustiga kommentarer som förhoppningsvis blir interna för vår lilla grupp. När Oskar återvänder kommer han att känna sig dum och utanför.

354.

Jag drömde att jag var hos Jonas i Umeå. Vi satt på golvet och spisade plattor när hela huset skakades av en jordbävning. I nästa dröm var jag på kurs. På väg därifrån missade vi bussen och jag gick för att hyra en bil. Det var inga problem, sa hyrfirman, om jag bara hittade fem gömda disneyfigurer i ett stort hus. Jag hittade bara tre. När jag vaknade hade jag en finne i pannan.

353.

Jag såg Wille Crafoord på Pocket Shop. Han pratade i telefon samtidigt som han gav direktiv åt kassörskan om vilka böcker han ville ha. Hela butiken var hans. Jag var sugen att göra en Andres Lokko (2.12), men det gjorde jag inte. Jag betraktade och bloggade om det.

352.

Jag tar väskan och påsen och går genom perrongen, förbi taxibilarna, uppför trappan mot kyrkan och sedan gatorna och gränderna till mitt hus. Jag kan vägen väl, jag är duktig på den rutinen. Men sedan slår jag in koden, tar trapporna till min lägenhet och låser upp, och inser att jag är väldigt dålig på att komma hem. 

351.

Tjejen på tåget har aldrig varit i Norrland tidigare. Jag ser hennes spegelbild i fönstret. Hon tittar ut och försöker se något som är annorlunda. Hennes pojkvän sitter bredvid och läser en deckare. Han är världsvan och trygg; Norrland är inget nytt för honom. Det skulle vara lätt att förlöjliga dem. Men vem är jag att döma? De lever ju i alla fall, medan jag blott betraktar. 

350.

Anders spelar Fleet Foxes och klagar på mitt val av lösgodis. På vägen från affären såg vi en man köra plog. Han flyttade snön från ena sidan till den andra. I övrigt hände ingenting. I övrigt händer ingenting. Första januari är tomhetens dag. 

349.

De säger att jag ska "fyllegilla" något på facebook. 2011 blir elakare än 2010. Mitt nyårslöfte är att aldrig sätta mig i situationer där jag inte kan vara mig själv. Det är fel att låtsas. Det är mitt löfte. Det räcker inte.